Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Tidsexistensens apologi
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
113
nings förutsättningar, har både sin Gud och sitt eget
vasens innersta lifsgrund i den andra verlden, och som
genom denna dubbelstillning blir sliten midt i tu.
Denna ståndpunkt har alla dualismens olägenheter, och
räddar sig från dessa icke genom en organisk förbin
delse mellan de olikartade element, som i själen ingå,
utan genom en för tillfället gifven väldig abstraktion
från det ena, i det ögonblick man gifver användning
at det andra. — Det andra antagandet innebar, att
denna verlden icke eger väsendets art och beskaffenhet.
Hon är då i stället ett fenomen, nämligen ett fenomen
af den tidlösa verlden, och, då hvarje fenomen måste
vara fenomen för någon, så måste denna tidliga verl
den också vara detta. Att nu den tidliga verlden
sjelf icke kan vara ett fenomen hvarken af eller för,
utan att derigenom i sig såsom nödvändiga bestäm
ningar upptaga relationer till det, af hvilket, och till
det, för hvilket, hon är ett fenomen, det faller af sig
sjelft och nekas väl ej heller af någon. Men måste
icke också denna tanke låta omvända sig, så att det,
af hvilket någonting är ett fenomen, och den, för
hvilken det är ett sådant, också med nödvändighet
mäste få ett förhållande till sjelfva fenomenet och dess
innehåll? Den, för hvilken fenomenet af en tidsexistens
uppstår, måste sjelf vara med upptagen i den tidlösa
verlden, hvilket naturligtvis icke hindrar, att äfven af
honom sjelf, för hans egen uppfattning, ett fenomen
uppstar, hvilket ingår såsom ett led i den samtliga
fenomenella existensen. Men vore äfven han sjelf i
sin sanning icke ett led i den tidlösa verlden, så vore
ju också han endast ett fenomen, och skulle då tids
verlden förklaras ur hans ändliga uppfattning, så vore
denna verlden då endast ett fenomen af ett fenomen,
hvilket sedan in infinitum kunde fortsättas. Den, för
hvilken tidsverlden såsom ett fenomen uppstår, måste
följaktligen sjelf vara inrymd i den tidlösa existensen,
och deri maste af precis samma skal Afven vara in
Wikner: Tidsexistensens apologi. 8
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
