Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Tidsexistensens apologi
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
144
niga relationer eller egenskaper, i det att deras egen¬
skaper och relationer tillhöra samma egenskaps- eller
relationsgenus. Dessutom, då äfven existensen uttryc¬
ker. en fullkomlighet, skulle på detta sätt de lägre
väsendena blifva skilda från det högsta endast genom
icke-existens, hvilket väl är otänkbart, såvida man icke
vill hamna i en eleatisk enhetslära. — Det högsta tänk¬
bara kan således icke vara det, som eger alla full¬
komligheter i den mening, i hvilken detta ord skulle
tagas, om det skulle ordagrant förstås, utan endast i
den mening, att alla dess egenskaper äro fullkomlig¬
heter, och att, om det i ett visst afseende med ett
annat väsen jemföres, det då i samma afseende alltid
behåller företrädet.
På liknande sätt skulle det väl ock inträffa, att
ett verklighetens vilkor förbiseende fullkomlighetsskema
skulle leda oss till det antagandet, att det vore högre
att ega alla sina relationer på en gång än att stän¬
digt ombyta dem. — Mot detta slags fullkomlighets¬
skema kan man nu for det första uppställa den för
en lefvande varelse — ifall denne nämligen ser med
fullt: vakna. ögon. och icke, i hvad han ser, drömmer
in atskilligt, som han icke ser — afskrackande och
förstenande bilden af en tillvaro, i hvilken ingenting
sker, och af en Gud, som icke ar verksam. Men vi¬
dare måste, ifall också den antagna tillvaron af tid¬
löshet skall betyda en fullkomlighet, denna fullkomlig¬
het köpas så dyrt, att hon slår om i en ofullkomlighet.
Hon låter sig nämligen endast på det sättet genom¬
föras, att det tidlösa väsendet förlorar alla relationer
till det, som i tiden sker, alldenstund det icke kan
mottaga dessa relationer utan att också, i mån af
tidsföremålens vexlingar, ombyta dem. Men om det
tidlösa väsendet förlorar relationerna till tidsexisten¬
sen, kan det icke heller, hvarken omedelbart eller me¬
delbart, vara dennas grund och sviker sålunda den
fordran, som på detsamma måste uppställas och enligt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
