Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Tidsexistensens apologi
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
219
Det andra alternativet var, att jag slutligen skulle
sammanfalla med mitt eget eviga väsen. Detta skulle
då betyda, att jag från tidsexistensens öfverginge till
en tidlés tillvaro, d. v. s. att det tidliga, empiriska
och fenomenella Jaget upphörde. Det kan nu först
och främst. sättas i fraga, om ett verkligt föremåls
Ofverging fran tidlig till tidlös existens är tänkbar.
Det synes, som om äfven en sådan öfvergång vore en
förändring, och att genom en förändring komma ut ur
tiden synes vara lika omöjligt, som att genom en
rörelse komma ut ur rummet. Eller försigtigare. ut¬
tryckt: det synes vara lika omöjligt att komma ut ur
tiden genom en öfvergång från förändring till oför¬
änderlighet, som att komma ut ur rummet genom att
lata sin rörelse. stanna. Men vi ponera i alla fall,
att en sådan öfvergång, som den nyss menade, vore
tänkbar. Mitt fenomenella Jag skall då såsom sådant
upphöra. Detta måste ovilkorligen innebära, att också
hela min fenomenverld upphör, ty af henne utgör mitt
empiriska eller fenomenella Jag en väsentlig bestånds¬
del, så att utan detta Jag ingen min fenomenverld är
tänkbar. Men enligt fenomenläran är min fenomen-.
verld en nödvändig följd af min uppfattnings ändlig¬
het, så att den senare icke kan tänkas vara utan den
förra. Alltså måste med det fenomenella Jaget för¬
svinna först och främst den fenomenella verlden, men
i och med denna också min ändliga uppfattning, hvaraf
skulle följa, att mitt evighetsväsen antingen blir utan
förnimmelser, ett opersonligt och medvetslöst något,
eller ock att det sammanfaller med Gud genom all¬
vetenhet, d. v. s. jag blir staéld i valet mellan de tva
hedniska alternativen af personlighetsfiendtlighet eller
menniskoforgudning.
Man kunde tilläfventyrs mena, att detta kunde
undvikas genom den förklaringen, att dels icke allt
ändligt förnimmande behöfver medföra en fenomenell
uppfattning, dels icke all mensklig fenomenell tillvaro
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
