Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Gamla gatnamn.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
något om dessa namns uppkomst. Jag skall därför i det
följande söka redogöra för några af de märkligaste namnen på
gator och gränder i den egentliga »staden», reserverande till
ett kommande arbete att göra en så vidt möjligt fullständig
historik öfver alla såväl forna som nuvarande gators och
gränders namn i Stockholm.
Min mening är ingalunda att föra läsaren in i medeltidens
labyrint af gränder; åtminstone skola vi ej förirra oss dit
annat än undantagsvis, ty om man också känner namnen på ett
visst antal gator och gränder redan från 1300- och
1400-talen, hafva i synnerhet de senare i tidernas längd
undergått mångfaldiga förändringar, hvilket gör, att en
orientering i den gamla staden, med ledning af pergamentsbref
eller andra medeltidshandlingar, är hart när omöjlig. Lägger
man därtill, att flera af gränderna alldeles försvunnit,
inses lätt, att det vore lönlös möda eller åtminstone
förenadt med långa undersökningar och långrandiga
utläggningar, om man ville söka att för läsaren klargöra, att
en viss gränd till äfventyrs först hette t. ex. Nils
skräddares gränd och sedan kallats Johan Henrikssons gränd
samt under senare period varit känd under namnet Mäster
Michels gränd och möjligen i våra dagar befinnes vara
densamma som Hoparegränden eller något dylikt.
Några ord till belysande af det sätt, hvarpå gatunamnen
uppkommit, må dock här meddelas.
Under stadens äldsta period funnos inga gator och än mindre
några gränder. Området var redan tidigt omgifvet af en mur,
som sträckte sig utefter Öster- och Västerlånggatorna
(Styffe: Skandinavien) till Järntorget på södra och till
slottet på norra sidan. Trafiken därinom förmedlades genom
vägar (ännu år 1444 omtalas »Gårdjäkne-vägen östan till»)
och gångstigar, hvilka sannolikt icke alla hade vissa namn.
Ville man angifva vägen för en främling, som på ensam hand
skulle taga sig fram i den lilla staden, beskref man
antagligen noga det hus, han sökte, samt angaf dess läge t.
ex. på följande sätt: »Fjärde huset på vänster hand, när man
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
