Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Enskilda hus i staden mellan broarna
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
stenhus i trähusens ställe (1564). Att dessa förordningar
emellertid ej efterlefdes, synes bäst däraf, att de tid efter
annan måste upprepas. Själfve borgmästaren i Stockholm ägde
1570 vid Gråmunkegränd ett trähus, som han då sålde. Ja, ännu
i början af 1600-talet voro trähusen i staden mellan broarna
ej så få. På malmarna, där utrymmet var större och eldfaran
följaktligen mindre, stod det inbyggarne fritt att bygga af
trä eller sten, huru dem bäst passade.
Trakten kring Stortorget och kyrkan var den mest eftersökta
stadsdelen. Här voro redan under medeltiden flera af stadens
mera betydande män husägare, och ännu mot midten af
1600-talet var det ej ovanligt, att stormännen bodde i denna
del af staden. På 1400-talet hade man likväl redan börjat
uppföra bekvämare »herremans sätehus» utanför den gamla
muren, äfven vid »Fiskestrand», och efter hand synas till och
med framstående medlemmar af samhället valt sig bostäder
nästan i alla delar af staden, och på 1500-talet finner man,
att på Gråmunke- eller Munkeholmen (Riddarholmen) flera
enskilda tomtägare uppbyggt stenhus. Samtidigt fortgick
utflyttningen af den fattigare befolkningen till malmarna.
Såsom förut nämnts, voro ett stort antal hus redan tidigt
uppförda af sten, men om också mot slutet af k. Johan III:s
regering trähusen knappast utgjorde mer än femtedelen af hela
antalet beboeliga hus i staden mellan broarna, torde de icke
varit inskränkta till någon viss stadsdel. De återfunnos
öfverallt: vid Stortorget såväl som i konungaborgens närhet,
vid Skeppsbron och på den förnämliga Svartmangatan, i
»Helvetet» och i Våmba fjärdingen. Häraf fingo gator och
torg en kanske irreguljär men så mycket mera pittoresk
prägel. Vid sidan af en ståtlig renässansbyggnad med dyrbara
ornament i huggen sten påträffade man en smutsig och rökig
smedja t. ex. eller en och annan liknande inrättning. Sådant
gaf emellertid åt gatans utseende i det forna Stockholm en
omväxling, som i icke ringa mån förhöjdes genom den
omständigheten, att husen ej voro så enformigt lika höga som
nu. Det var ej så noga den tiden. I allmänhet voro
husen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
