Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Hus och portaler - Roland Eliaesons hus
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
En trädgård ofvanför dessa bodar med dess träbyggningar och vånhus, vagnshus,
stall, fähus, hönsgård, materialbodar, 1 liten stenbod samt lusthus, hvarjämte
är en liten gård på östra sidan tillsammans för 6,000 d:r, än finnes på södra
sidan om gatan en stor träbyggning samt en stor tomt med väderkvarn och 2
par stenar, mjölnaregårdhus och kvarnbod, item en materialbod, brädbod samt en
trädgård och en liten tillhörig gård för trädgårdsmästaren neder vid Tjärhofsgatan
samt 1 lusthus på Catharinagatan en liten gård allt värdt 10,000 d:r.
En tomt vid Munkbron för 600 d:r.
En dito långt ut vid Giötgatan med en ny träbyggning, stall, fähus och brygghus för 4,000 d:r.
Som man ser, en sannolikt äfven för den tiden ansenlig
förmögenhet, troligen samlad under handel med kolonialvaror,
ty i Storkyrkans kyrkbok kallas Roland Eliæson ibland
kryddkrämare.
Han var bördig från Forsa socken i Hälsingland och hade helt
ung kommit till Stockholm. Gift med Brita Eriksdotter
Ångerman, som var halfsyster till den bekante Johan Upmarck
(Rosenadler), hade Roland Eliæson med henne tretton barn, som
antogo faderns förnamn Roland till släktnamn. Sönerna Erik
och Karl adlades 1719 med namnet von Roland.
Vid arfskiftet efter Roland Eliæson tillföll huset vid
Skeppsbron hans änka, Brita Ångerman, men sedan hon nästan
omedelbart efter mannens död blifvit omgift med hauptmannen
öfver änkedrottning Hedvig Eleonoras lifgeding, Johan von
Brehmer, tyckes hon afstått huset till den förste mannens
arfvingar. Troligen löstes det af dottern Julianas man,
Henrik Schröder, en från Lüneburg inflyttad handelsman,
som säges kommit till sin stora rikedom genom en af
misstag tillagd nolla i en rekvisition af kaffe, hvars värde
före hitkomsten stigit.
Schröder, som sedan bodde i huset, dog 1746. Änkan
tyckes äfven bott där till sin död 1760. Följande år såldes
huset af arfvingarne; köpare blef den bekante grosshandlaren
och direktören vid Ostindiska kompaniet, Karl Gottfrid
Küsel. Här residerade sedermera under en lång följd af år den
gedigna firman Küsel och Wahrendorff.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
