Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Hus och portaler - Johan III:s lusthus
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Rådh Greff Moritz, Nils Bielke och Ludbert Kovart ([det är] Kauer);
item af Krijgzöfversterne Alfonsus och Christiern Some». Att
här afses samma hus som det, där Johan III fjorton år
tidigare »fick sig mat», lider intet tvifvel, allra helst man
ur andra källor vet, att namnet Lustholmen tillades Wångsön
med anledning af »lusthuset» och att detta nya namn
bortlades, sedan flottan förlagts hit och det gamla
»lusthuset» inredts först till amiralitetshus och senare till
kasern.
Byggnaden, som nu kallas kasernen n:r 1, har blifvit mycket
vandaliserad, måhända har den äfven ramponerats af eldsvåda.
Dess utseende i äldre tider kan rätt väl följas med ledning
af bevarade teckningar, gravyer m. m. Ännu på 1830-talet, när
Billmark utgaf sitt panorama från Skeppsholmskyrkans torn,
stod byggnaden till väggar tämligen oförändrad, men
sandstensornamenten kring gaflar och fönster saknades redan
då. Äfven taket var då ändradt. Huset i sitt ursprungliga
skick finnes afbildadt å planschen öfver Karl X:s
begrafningsprocession. På 1840-talet konstruerades den
nuvarande teateraktiga dekoreringen, som åtminstone borde ha
det goda med sig att tjäna till varnande exempel för
restaureringsifrande arkitekter.
Vid restaureringen bibehölls, sannolikt af sparsamhetsskäl,
den synnerligen vackra sandstensportalen, som ännu i dag
utgör byggnadens förnämsta prydnad. Den är typisk för sin
tid, i synnerhet vapnet, som har den för vasakonungarnes
dagar karakteristiska mäktiga kronan. Äfven sköldhållarna med
sina indragna svansar äro otvetydiga renässanslejon Portalen
utmärker sig i öfrigt för enkel men värdig hållning och hör
utan tvifvel till Stockholms intressantaste byggnadsminnen
från 1500-talet; själfva inramningen påminner om en portal
vid Tynnelsö. Om en restaurering öfver hufvud taget vore
önskvärd, skulle den här verkligen vara på sin plats, ty
erkännas måste, att teatergrannlåten från 1840-talet bör
försvinna, och den tegelstensimiterande putsen bör ersättas
af »Rohbau», d. v. s. själfva teglet synligt.
Den utan hänsyn för portalen, i själfva frontonen fästade
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
