Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Valdemarsudde
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Om platsen sedermera befunnits vara olämplig eller
tjärkompaniets verksamhet inskränktes, nog af,
intressenterna synas jämförelsevis snart afstått sin rätt
till området åt en kommissarie Olof Ahlström, hvilken i flera
handlingar från 1730-talet säges varit i besittning däraf »i
öfver fyratio åhr».
Sannolikt är denne Ahlström identisk med en kommissarie Olof
Ahlström, som afled den 2 december 1746, efterlämnande änka
född Sara Vendla von Bergen. I bouppteckningen efter denne
nämnes väl, att han ägde stenhuset n:r 65 i kv. Östergötland
i Maria församling, men någon besittning på Valdemarsudde
omtalas ej.
Huru Ahlström först kommit att besitta Valdemarsudde har ännu
icke fullt kunnat utredas; emellertid framgår af en till
dåvarande öfverstemarskalken grefve M. J. De la Gardie år
1735 ingifven klagoskrift, att Ahlström då ansåg sig såsom
rättmätig innehafvare af området men att Kungl. Maj:t den 20
mars år 1735 meddelat en kommissarie Roos och hans
medintressenter tillstånd att å tvenne berghällar å Ahlströms
område uppsätta en oljekvarn med tillhörande byggnad. Dessa
berghällar inhägnades sedermera af Roos och en hans
medintressent, ryttmästaren vid Östgöta kavalleri Veit
Hübert (äfven Hybert), hvilka därvid sannolikt tagit för sig något
mera, än meningen varit från början.
Vid första tillfälle insläppte Ahlström på detta inhägnade
område sina kor och svin för att efter vanligheten därstädes
hafva bete. Ryttmästaren å sin sida ansåg detta för ett
intrång och gjorde till gengäld Ahlström många obehag.
Öfverstemarskalken vände sig i och för frågans utredande till
hofjägmästaren friherre C. M. Fleetwood, som den 6 juni samma
år afgaf ett memorial.
Med anledning af detta memorial resolverade då De la Gardie,
att förhållandena på Valdemarsudde skulle förblifva sådana de
då voro, men efter ytterligare trakasserier från Roos’ och
Hüberts sida fann sig Ahlström föranlåten att inkomma med en
ny supplik, hvari han framhöll ofvanberörda förhållanden,
hvarjämte han med vittnesintyg styrkte,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
