Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Stockholm skulle sålunda enligt denna källa en gång verkligen ägt ett skönt rådhus
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Liknande smärre reparationer och förbättringar af de olika
till rådhuskomplexet hörande husen utfördes tidt och ofta,
men någon genomgripande ombyggnad ägde säkert ej rum, såvida
ej såsom sådan få anses de förändringar och anordningar, som
företogos, sedan staden 1678 blifvit ägare af det gamla
Braheska huset samt af Oxenstiernska huset, hvilka förenades
med rådhuset. Att emellertid planer på ny rådhusbyggnad
verkligen varit allvarligt i fråga, synes nogsamt af flera
olika förslag därtill, uppgjorda af Nikodemus Tessin d. ä.
(förvarade i Nationalmuseum). Dessa förslag afse förläggandet
af rådhuset till Stortorget dels på den gamla platsen, dels
midtemot i kvarteret Ceres samt i kvarteren Esculapius och
Echo m. fl. Ett annat förslag är förlagdt till Järntorget.
Byggmästaren Sivert Zirck erhöll 1679 förhållningsorder om
vissa reparationer, som skulle företagas i det Braheska
huset. Det Oxenstiernska huset inreddes till kyrka åt
fransk-luterska församlingen samt till bostad för dess
prästerskap. Äfven det gamla kanngjutarhuset undergick
reparation samt inreddes för rådhusets ändamål.
Möjligt är, att mäster Sivert varit den, som vandaliserat det
gamla rådhuset och, på samma gång han ordnade inomhus, tog
sig det orådet före att på fasaden använda ett bland annat i
våra äldre kyrkor med förkärlek brukadt restaureringssätt:
hvitlimning! Måhända hade det skett redan förut, ty en
antydan därom finna vi i den ofvan anförda utgiftsposten för
limfärg från 1618.
Emellertid voro de nya husen i mycket bristfälligt skick, då
man under de senare åren af 1600-talet åter började att tänka
på att förskaffa staden lokaler mera öfverensstämmande med
dess värdighet.
Betecknande för rådhusets säkerligen föga tilltalande yttre
är, att i Dahlbergs Svecia ej finnes intagen någon afbildning
däraf. Hade den ringaste anledning funnits att afbilda det,
hade nog utgifvaren af Svecia, som ju ibland ej var så
nogräknad, när det gällde att försköna i verkligheten ganska
enkla byggnadsverk, icke dragit sig för att presentera
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
