Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - I.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
kneehter», men blott fyra, hvardera tillgodoförda l1/2 daler; och 1592
har deras antal åter nedgått till 4 eller 5, af hvilka den främste namnes
stockmester, alla lönade med hvardera 2 daler, under det deras närmaste
kamrat i längden »Tomas Djurvachter» hade 4 daler eller dubbelt mer
än de förra, som satts att vakta människor. Skiljaktigheten mellan
uppgifterna om personalens antal 1590 och 1592 kan dock möjligen
förklaras genom mantalsregistret d. 8 dec. sistnämnda året, i hvilket
man ser upptagna: »Yachtmester vid fångatornet och vridbron Jöns
Andersson och sex andre», samt därefter längre fram: »Stockeknechter
4 st.» Personalen synes nämligen liafva blifvit fördelad till tjänstgöring
å olika platser; vaktmästaren och de »sex andra» hafva fått under sin
bevakning fångarne i tornet och kamrarne, under det att stockeknechterne
fått på sin lott bultekarlarne i smedjan. Härmed behöfva dock icke
sammanhänga de af olika förhållanden lätt föranledda skiftningarna i
deras aflöning.
I mantalsregistret 1594 läses: »Vachtmestare widh fångethor mittli
på slochtett: 3.––––Stockeknichter 4.» Af bemödandet att bestämma,
hvilket torn, man afsåg, finner man anledning att sluta, det flera
fångetorn vid denna tid funnos; och så var verkligen ock händelsen. I bref
från Stegeborg d. 23 jan. 1570 hade nämligen Johan III befallt, att
alla fångar före konungens hemkomst skulle flyttas från slottet till det
gamla Draketornet i S:t Laurentii gränd, hvilket skulle till fängelse
inredas.1 Så hade skett; men troligen rymdes de icke ensamt i detta
torn, hvadan äfven de öfriga fängelselägenheterna måste bibehållas. Af
allt att döma förblef Kärnan eller såsom den numera kallades: »Tre
kronor», det egentliga fängelsetornet; och möjligen skulle konung Johans
förberörda befallning kunna hafva varit förestafvad af förhållandena
under den tillbyggnad af detsamma, hvilken han under förra hälften
af 1570-talet lät företaga.
Fångarnes antal har varit, som naturligt är, ganska växlande.
De upplysningar vi härom funnit i mantalsregistren från 1591 och 1592
visa mycket små siffror. Under det att en uppgift från april 1584
omtalar, att 15 fångar förvarades »i vaktmästarkammaren och i tornet»,
finnas i okt. 1591 blott 5, i mars—april 1592 blott 8 »ryska» fångar,
en »brefdragare» från Kalmar och dessutom blott tre andra, i juni »een
tysker fånge» och i juli blott två; mantalsregistret 1597 upplyser om
fångarne i tornet, att därstädes förvarats och bespisats: en i 5 veckor,
två i 11, tre i 7, fyra i 6, fem i 5, sex i 2, sju i 3, åtta i 2 och nio
i 7 veckor. I oktober sutto därstädes 8 svenska och 9 ryska fångar.
År 1600 förtecknas ända till 20 fångar, bland hvilka Brun Jörensson
suttit längst eller i 33 veckor, de öfriga olika, från en vecka till 12.
I ett annat register från samma år uppräknas först 9 fångar vid namn;
därefter följer: »fånger i tornet: 18». I ett register från 1601 finner
man däremot först antecknadt: »fånger i tornet: 6»; och sedan under
rubriken »fångar» namngifna: »Herr Carl Göstafsson, Herr Jören Posse,
Lars Nilsson Höfvidsman, Lars Nilsson kvart., Sven Eriksson, Mats
Suart och Andr. Andersson». Att dessa icke förvarats i tornet göres
1 Ferlin, anf. st. 2, 1450.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
