Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - II.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
bruka sin åker; många under krigsmans namn, greker och tattare gjorde
sammalunda, hvarigenom landet blefve uppfylldt af tiggare. Borgerskapet
lofvade att på det högsta beflita sig och med första lägenhet i verket
ställa, att uti de belägna städer i hvar provinde, som K. M:t ville
tukte-husen upprättat hafva, hörsamligen efterkomma. Men bondeståndet, som
hufvudsakligen aktgifvit å den tilltänkta ordningen med hospitalen,
fruktade, att denna blott skulle blifva dem till besvär, och anmärkte icke
utan en viss ironi, att om, såsom i densamma föreskrefs, alla
käringstugor vid kvrkobacken skulle nedrifvas och de gamla käringarna införas
i hospitalen, så skulle där blifva »mäkta trångt», likasom ock fara vore,
att de skulle komma att svälta ihjäl, då de gåfvor af litet mjölk, ost,
kött m. m., som hittills gifvits dem af medlidsamma människor, efter
deras inflyttande i hospitalen säkerligen skulle uteblifva. Ståndet ville
därför utgöra sina pålagor efter det gamla sättet och önskade, att intet
flera måtte dem påläggas.
Förordningen blef det oaktadt af riksdagen gillad. Därmed var
ock fastställd en fullständig plan för anordnandet af anstalter öfver hela
riket, uti och genom hvilka lösdrifveriet med däraf följande tuktlöshet
och brott skulle förekommas eller kväfvas. Bredvid barnhusen för de
unga ställdes tukthusen för de äldre: och hvad man i fråga om de förra
ville vinna genom uppfostran och undervisning afsåg man med hänsyn
till de senare att ernå genom ett tvångsarbete, som kunde göras mer
eller mindre enahanda med fängelsestraff.
Om än snar verkställighet af hvad sålunda beslutats kunde synts
önskvärd hvar som helst i riket, torde dock behofvet däraf hafva gjort sig mest
kännbart i konungens egen residensstad. Stockholm var väl icke vid
denna tid någon stor stad, efter nu rådande begrepp, men den hade
dock såsom landets hufvudstad en betydelse, hvilken icke ens i här
före-varande afseende underlät att göra sig gällande. Ett studium af dess
»tänkeböcker» frän dessa år klargör detta på det mest otvetydiga sätt.
Ur deras växlande innehåll skola vi tillåta oss att meddela ett och
annat för rättskipningen belysande drag, helst därmed äfven något ljus
lägges öfver det samfundstillstånd, hvilket då rådde och som framdref
de åtgärder, med hvilka vi sysselsätta oss.
Den 3 jan. 1621, sedan rätten satt sig å Stockholms rådhus, då
beläget vid stadens Stortorg, »stältes för rätten en tiggare benämnd Michel,
hvilken», heter det, »hafver gått här i staden och tiggt, så ock utgifvit
sig för en dumbe och kan likväl tala, som han ock för rätten gjorde,
och föregaf, att sjörån hafver förgjort honom, bekände sig ock vara
förlammat uti det ena benet, hvilket intet var sant; ty när han vardt
rannsakad och af barberaren besedder, funno de intet lyte eller något fel
på hans ben. Blef afsagdt, att efter denne Michel hafver lugit på vår
Herre och stulit Guds allmosa; därför skall han slås vid kåken och
förvisas staden.»
Samma dag denne representant för lösdrifveriet affärdas, erinrar en
annan punkt i protokollet om de faror, hvilka från annat håll hotade
borgerskapet. Detta förehölls nämligen, att de borde väl försörja sina hus
med folk, som kunde dem vakta och förestå, helst medan marknaden
tillstundade och krigsfolket låge dem på handen, på det de, som hemma
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
