- Project Runeberg -  Sveriges fängelser och fångvård från äldre tider till våra dagar. Ett bidrag till svensk kulturhistoria /
53

(1895) [MARC] [MARC] Author: Sigfrid Wieselgren
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - II.

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

ilen 15 juni 1635 uppläsas å Stockholms rådhus för den där församlade
menigheten. De te sig för vår tid egentligen såsom ett försök af »de
höge ståndspersoner» att med anledning och stöd af landssorgen efter
den fallne konungen få allt slags »pracht och pråål» åt egen högfärd
förbehållna. Men af bestämmelsen om fängelsepåföljd för oförmåga att
strax betala ådömda böter framgår otvetydigt, att man äfven i ett fall
af så liten rättslig betydelse som det här ifrågavarande vid denna tid
ansett sig kunna anlita fängelset, märk väl: icke såsom
forvandlingsstraf! för dem, hvilka ej orkade böta för sina »fördubblade kronor»,
utan såsom en straff skärp ning vid uraktlåtenhet att strax betala
bötesbeloppet eller därför ställa borgen. Om än antagligt är, att det i
allmänhet stannade vid blotta hotet, är dock bestämmelsen i och för sig
ganska anmärkningsvärd.

Någon tillökning af fängelserna i hufvudstaden torde likväl icke
kommit till stånd utöfver hvad som skett medelst det skralt utförda
»fånghuset» å Gråmunkeholmen. Staden ägde blott hvad vi bruka kalla
rannsakning sfängelser. Det vill därför synas oss antagligt, att
Smedjegården i slottet, som man nu finner benämnd »kronans fängelse»,1
alltmera måst anlitas för förvarande af de till fängelse dömda fångar, om

den tiden förlupen är, skall ingen härutaf orsak taga sig undandraga att ju alla
äkten-skapskopulationer måga uti kyrkorna fullbordas.

2. Uti synnerhet är till beklagande, att af lösa, lorvetna och obetänkta människor
är begynt ett nytt och härtill obrukeligt prakt att man en tid intet hafver låtit sig
nöja med sådana kronor som ärliga, tuktiga och dygdesamma jungfrur till deras
brude-högtid brukat hafva, utan sätta ändå af obetänkt högfärd en annan krona därofvanuppå,
sådana som deras stånd intet tjänar. Hvårföre varder allvarligen tillsagdt, att hvar nu
någon brud så högfärdig eller brudframman så torveten och praktsjuk är, att de
därmed icke fördrag hafva att sådana fördubblade kronor bruka; så skall dem ske den
heder, att de skola offentligt af dem tagna och förbrutna vara. Befinnes ock någon
sådana i sitt bröllop bruka, fastän det är i hennes eget hus, och därpå finnas vittnen,
så skola brud och brudframma böta till kyrkan 10Ö daler, hvilka strax andra dagen
vskole utpantas; och de där sådan prakt bruka och förmå intet strax böta, då skola de
uti fängelse förvaras, till dess att böterna utgångna äro eller borgen sätter.

3. Så skall ock härmed alla dygdesamma dannekvinnor och jungfrur utaf
borger-skapet och kronans tjänare troligen förinanta vara att efter det att dem icke egentligen
vidkommer guldkedjor draga eller sådana skörten med många strecksnören besatta, att
de nu uti denna fast sorgeliga tiden sådant afstå; såsom ock med sådana höga
sabell-skinnsmössor och annat mera som höge ståndspersoner bör förbehållet vara. Gör det
ock någon af ringare medel, såsom af tjänstefolk och lösa kvinnor, de skola strax utan
uppskof antastade och straffade blifva.

4. Så varder ock på det allvarligaste tillsagdt att i alla taverner och uti alla
krogar skall ingalunda skänkas öl eller vin sedan som uti vård ringdt är. Och där
någre Satanas nattfåglar höras, som på gatorna skria pläga, dem skall hvar man göra
sin flit att gripa och antasta, eller ock att man åtminstone dem igenkänna må, på det
att de till sitt tillbörliga straff komma måga.

5. Till det sista blifvcr hvar man och kvinna till gudsfruktan, enighet, sämja
och kärlek förinanta, och att så drifva deras handel, att de det för Gudi ansvara och
ett godt samvete behålla måga.»

Ett egendomligt motstycke till 4:e punktens stadgande utgör ett annat, som den 2
juni 1630 beslutes af staden Stockholms borgmästare och råd för att därmed åvägabringa
noggrannare inställelse vid magistratens sammanträden. Den af rådet, som utan förfall
och undskvllan underläte att lyda vedertagna ordningen, honom skulle skickas »den
stora nvckelen till stadens källare, och därmed skall han, som borta är, betala 1 kanna
spanskt vin för hvar rådman». — Tänkeb. s. d.

1 Så t. ex. i Sthms stads tänkebok juni 1643.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 14:44:17 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/wsfangelse/0068.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free