Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - II.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
med gemensam ekonomi, återförde han deras förvaltning, så långt han
det förmådde, till denna ståndpunkt. Han gjorde det så mycket hellre,
som han därigenom kunde för manufakturverkets återupprättande
använda barnhusets inkomster, hvilka i annat fall icke varit för sådant
ändamål tillgängliga. Och han fann sig så mycket vissare härtill hafva
rätt, som han ansåg sig därmed gagna alla parter. Utan tvifvel är det
hans egen tankegång man möter i öfverståthållarens, baron Klas
Rå-lambs skrifvelse af den 26 april 1674, däri denne förklarar sig hafva
varit betänkt på hurusom allahanda nyttiga och tjänliga manufakturer
inrättas och till det gemene bästa drifvas och fortsättas måste, och det
enkannerligen till den ändan att de fattiga fader- och moderlösa barnen
jämte det de läras i kristendom kunde vänjas vid arbete och de fattiga
friska något näringsmedel förskaffas, så ock fångarna i tukthuset sådant
arbete tillordnas, hvarigenom de för sin begångna odvgd straffas och
så mycket som möjligt är sin kost likväl förtjäna kunna; alltså, heter
det, hafva vi uti barnhusets byggningar utdelt därtill bekvämliga rum,
hvarest åtskilliga manufakturer förfärdigas och förr omtalta personer
till arbete hållas skola. Men, fortsätter Rålamb, eftersom verket
fordrar ett stort kapital och en god direktion och han bure till
borg-mästarne Andreas Järner och Jean de la Vallée, rådmännen Johan Paal
och Joel Hörner samt handelsman Lydert Bertius den goda förtrogenhet,
att de till verkets befordran hafva all möda ospard så väl i medels
hopsamlande som själfva manufakturernas fortsättande; alltså anförtrodde
han åt dem direktionen med rätt att anordna sådana manufakturer i
logementerna, som de funno godt, därvid dock de skulle bruka möjligast
mycket barnen samt fångarne i tukthuset, hvilka för gjordt arbete hvar
lördag måste betalas; bemälda män ålagdt att härtill ej allenast sina
egna medel emplojera utan ock af andra flera penningar antingen mot
ett billigt intresse eller på vinst och förlust efter öfverenskommelse
»samla kunna».1
Under två former: dels såsom styrelse för anstalten, dels ock
såsom ett slags verkställande direktör i det bolag, som på sagda sätt fått
öfvertaga barn-, tukt- och handtverkshusets arbetskraft, skulle nu de la
Vallée utföra sitt program. Men härför mötte snart hinder. Vi hafva
ingen svårighet att gissa dessas art. Dels måste han ju inom kort
finna huru begränsadt ett användande af barnens arbetskraft måste
vara; dels torde han hastigt hafva funnit, att fångarne, af hvilka ett
stort antal voro lättingar, som ingenting lärt och ingenting velat lära,
andra åter af förstörd hälsa ej blott hindrades att taga uti med hvad
som helst, utan ock behöfde särskild vård, därför särskild kostnad
kräfdes, blott till minsta antalet kunde tagas i beräkning såsom
pålitliga arbetskrafter, äfven om icke korta strafftider omöjliggjorde all
kontinuitet i deras anlitande. Den oundvikliga följden af dessa
förhållanden blef, att han å ena sidan måste uttänka något mekaniskt
arbete, därmed fångarne utan all föregående undervisning kunde
sysselsättas, och å andra sidan tvangs att anställa fria arbetare för
drifvan-det af handtverkerierna, hvilkas uppehållande därmed ock i motsvarande
1 Barnhusarkivet.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
