Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - II.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
något mer än 9 %. Ännu 1683 tillkommo nya intressenter: assessor
C. H. Grönhagen (610 dir), kamrer Sam. Palumbus (980 dir) och fru
Elisabet Funck (1,570 dir). Men några år senare användas fångarne
att rengöra gatan och repslagarebanan, »skotta dynga», draga stockar ur
sjön och dy en, slå hö pä ängen, gräfva i trädgården o. s. v., hvilket
häntyder på minskad arbetsdrift i handtverkshuset; samtidigt stiga
barnhusets fordringar å tukt- och handtverkshusen. Enligt Tillers böcker
för 1691 utgör tukthusets skuld 8,799 dir och handtverkshusets 13,524
dir, under det att de la Vallée fortfarande betraktar alla tre husen
såsom samma verk, där tillgångar från ena hållet helt naturligt anlitas
för att betäcka utgifter ä andra.
Mot detta betraktelsesätt reste sig dock ett allt häftigare motstånd.
Antalet af barn i barnhuset har väl icke så synnerligen aftagit; de
utgöra vanligen 70 till 100. Men man kunde ju lätt förstå, att i längden
barnhusets ställning skulle blifva omöjlig att uppehålla, dä
fångunderhållet måste, i mån af växande eller till arbete oduglig personal, kräfva
alltmera, under det att de genom deras arbete anskaffade inkomsterna
visade sig vara i ständigt aftagande. Och det var dock på en
fullkomligt motsatt förmodan hela föreningen af de båda husen från början
var byggd.
Redan ganska tidigt gaf sig missnöjet med de la Vallées regemente
öfver anstalten luft. Han hade troligen rätt få vänner i magistraten;
allt gifver vid handen, att han hade sitt stöd ofvanom densamma, hos
öfverståthållaren och regeringen. Hos den förre, vid denna tid riksrådet
baron Klas Rålamb, anförde magistraten redan 1674 klagomål öfver
tillståndet i barn- och tukthuset; de sjuka fångarne borde mildare
handteras, barnen bättre spisas och i öfrigt för både tukt- och barnhuset
spisordningen förbättras.1 Att döma af förut anförda brefvet d. 26 april
1674 likasom ock af handkvarnsprivilegiet d. 26 mars 1675 torde dessa
klagomål icke förmått rubba det förtroende, de la Vallée hos sagda
öfverordnade åtnjöt.1 2 Men några år senare, när försöket med
hand-kvarnsdriften visat sig misslyckadt, upprepade magistraten sina angrepp.
Den 15 april 1678 klagade magistraten i en ny skrifvelse, att det
fattades arbete för fångarne i tukthuset; dess inspektorer hade ej annat
att anvisa dem än att mala på de nyss byggda handkvarnar, hvaraf
hände, att då mälden ej så ymnig vore, hvilket esomoftast ske skulle,
gingo fångarne lediga. Men förtäringen löpte fort icke desto mindre,
blifvandes sålunda både justitien »illuderad, med det att de som ådömts
starkt arbete blefve i lättja spisade och underhållna, och detta verket,
som förr var så väl inrättadt och i gång satt, nu oförsvarligen neder-
1 Skrifvelse d. 15 sept. 1674 från öfverståthållaren till borgmästare och råd. —
Rådhusarkivet, registr. Antagligen har magistratens klagan föranledt tillsättandet af den
första af de kommissioner, om hvilka längre fram meddelas; men vi hafva ej lyckats
att härom vinna närmare besked.
2 Den 12 mars 1677 utfärdar de la Vallée instruktioner för predikanten,
pre-ceptorn, läkaren, barberaren, notarien, sysslomannen, husmodern, bokhållaren m. fl. vid
barnhuset anställda funktionärer; för bokhållaren föreskrifves bland annat, att han skall
hålla behörig riktighet öfver tukthushandkvarnarnas inkomst, »som till
barnhushandt-verkeriet anslagen är».
Wieselgren, Sveriges fängelser och fångvård. 6
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
