Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - II.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
moderera». Han skulle dock sedermera stå uppenbar skrift. I tukthuset
skulle han icke sättas i järn, »men vara med de andra fångarne och väl
påaktas». Om Per Hemmingsson heter det däremot, utan angifvande af
något visst brott, att han »för sina många, grofva och stora
missgärningar, han hafver föröfvat, skall slås i järn och arbeta två år i
tukthuset»; om Petter Davidsson bestämmes, att vaktmästaren »skall sluta
honom i bojan och gifva honom arbete», under det år hans straff skulle vara.1
I fullkomlig enlighet med 1622 års tukthusordningsförslag 4 art.
5 punkten begär skomakaren Anders Brandt, att hans son Henrik, som
nyss bötfällts för våld, och som vore ett olydigt och motspänstigt barn,
hvilket han fruktade skulle, »om han komme ut, drifva allt hans folk
ur verkstaden och ruinera honom själf», måtte få komma in på tukthuset,
till dess öppet vatten blefve, då han skulle »sendha honom udh».
Inspektörerna. förordade och magistraten biföll ansökningen, i följd hvaraf
Henrik Brandt ock blef i tukthuset intagen. Där dog den olycklige
gossen efter några få månader.
Tydligen hafva i tukthuset inrymts alla slag af förbrytare och
»vanartiga»; män och kvinnor, gamla och unga, utan åtskillnad, därest blott
deras gärningar icke ansetts böra påkalla enbart kroppsstraff. Af hvad
vi här ofvan anfört2 framgår ock, att icke blott Stockholms stad utan
äfven domstolar på andra orter ditsändt sina fångar. Allt visar, att detta
tukthus var en central straffanstalt för både mån och kvinnor, hvilka
ådömts fängelsestraff vare sig direkt eller såsom forvandlingsstraff i stället
för böter. .
Och det var därjämte en tvång sar betsanstalt för manliga och
kvinnliga lösdrifvare. Ty dessa, hafva vi sagt, utgjorde den andra stora
hufvudgruppen inom tukthuset. En löskona, »som skamlöst hafver gått
och tiggt en långan tid», befalles vaktmästaren den 5 augusti 1669
emot-taga; hon utsläppes den 20 oktober s. å., efter hon var mycket illa sjuk.
»Denne oförskämde tiggare Anders Månsson Dufva», läses å en annan
remiss, »skall ställas uti Smidian till blåsa». — Kristina Baltzarsdotter
från Revel förklaras den 21 augusti 1669 skola sitta i tukthuset, till dess
hennes fader, major Baltzar, hafver lägenhet henne att bortföra; hon
antecknas dock den 19 oktober såsom rymd. En kvinna, »som säger
att hon skall tigga midt för allas ögon, oaktadt hvad man henne varnat
hafver»; en »kurländare», som för tiggeri dömes till blåsbälgen; en man,
»som gör sig till dumbe och icke är det i sanning», därför han »ställes
i tukthuset till blåsa»; en piga, som tiggt »och af gubbarne upptagits»;
en »löskona och lätting», som ej vill taga sig tjänst och som därför ställes
att spinna med de andra kvinnfolken; en hustru, som har tiggt med ett
dödt barn; en annan hustru, Kirstin Markusdotter, som emot förbud
återkommit till staden och som därför insättes, »till dess hon leds vid
och lofvar fly staden»; en »gubbe och skamlös tiggare»; en »skamlös frisk
tiggerska»; Margreta Pärlöga, Lill-Maja, Klockar-Brita och Brita från
Raumo, en hop flickor och »tjufvepoiker» anteckna vi ur mängden såsom
andra representanter för denna samma talrika grupp, om hvilkens drag
1 Hemmingsson rymde d. 23 april 1670 efter 11 månaders därvaro; Davidsson
lös-gafs efter något mer än 7 månaders förlopp.
2 Se Tillers utlåtande sid. 84.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
