Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - II.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Håkansson, »som är uti spinneriet, efter kan har skolkat», ock kan bar den
till dess den »på borgmästarens befallning» den 5 maj åter afslogs. Efter
blackens påslående vid första ankomsten till fängelset indelades fånge
på visst arbetslag. Men, såsom redan visats, mötte stor svårighet att
uppehålla dessa lag, af brist än på fångar, än på arbete. Vid ingången
af t. ex. året 1682 kvarsutto i tukthuset från föregående året 5 män,
4 pojkar och 13 kvinnor, under året inkommo 17 män, 11 pojkar och
22 kvinnor. Af sagda 22 män blefvo före årets slut 10 frigifna och
3 dogo; af de 15 pojkarne frigåfvos 12 och dog 1; af de 37 kvinnorna
blefvo 21 frigifna och 4 dogo; vid årets slut återstodo således 9 män,
2 pojkar och 12 kvinnor. Man inser lätt omöjligheten af att med så
begränsade arbetskrafter uppehålla någon verklig »manufaktur» eller annan
mera kräfvande verksamhet. Beträffande fångarne är föga mer att säga,
än att de allt fortfarande under bär ifrågavarande tid kunna delas i de
båda hufvudgrupperna, vi ofvan om förmält. Bland tjufvarne tinner man
år 1682 en löjtnant Storfelt eller Stuhrfelt, som tillsammans med
konstapeln Dunbergk för stöld dömts att böta 729 daler kmt, eller, i brist
af böter, till ett års arbete i tukthuset, samt i allmänhet kvinnor och
soldater; bland dessa sistnämnda är en Israel Krantz, förut straffad med
gatulopp och spö men ej rättad, utan bar han, heter det i utslaget, »nu
å nyo fördärfvat sitt liberie och gewähr och olofvandes tagit ifrån sin
cammerat, som sjuk låg, dess nye liberie, kappa, skor och lakanet i sängen,
jämväl utlåtit sig vara i ondskan så förhärdad, att han snarare mer ondt
än godt göra ville, visandes därigenom ingen bättring å färde vara»;
hvadan k. regementskrigsrätten dömer honom att två år arbeta i
tukthuset. Köttmånglaren Hans Simonsson eller Simson dömes den 24 januari
s. å. för dess grofva förhållande, ogudaktiga och otidiga lefverne emot
sin hustru, att till behaglig tid där arbeta och till dess rätten kunde
erhålla »de prof, att han sitt lefverne verkligen förbättrar»; men den 23
påföljande april resolverar rätten, att som han »godvilligt gifvit sig till
stadsbåtsman, alltså släppes han fri från tukthuset och föres till k.
amiralitetet, där att intecknas». Samma benådningsgrund har anlitats
i fråga om Anders Halfpräst, som den 24 mars frigifvits. En kvinna,
Catarina Andersdotter, sökes fri af musketeraren vid k. gardet, Hans
Kure, under förklaring, att det lyst för dem i Storkyrkan en gång före
hennes brott, han ville gifta sig med henne, helst hon redan vore
haf-vande och födslotiden nära vid; i anledning hvaraf och då hon »med
fängsle en tid allaredan pliktadt», rätten resolverar, »thy skall hon
utsläppas och (varda) på fria fötter ställd». Och enär änkeskattmästarinnan
fru Anna Christina Persdotter lofvat Håkan Drefling, som den 4 juni 1682
intagits i tukthuset, att blifva »hoppman» öfver hennes nåds gods i
Småland i hans just då afiidne faders ställe, bestämmer rätten den 29 juli s. å.,
att han skall gifvas fri.
Icke sällan möter i fråga om intagna lösdrifvare den bestämmelsen,
att de genom arbete i tukthuset själfva skola förtjäna sin föda. Den
13 februari 1682 föreskrifves om tre tiggare, »som hafva till (denna dag)
njutit kost, skola nu förtjäna sin föda själfva, eftersom de nu så färdiga
äro»; den 1 mars s. å bestämmer Jean de la Vallée om två pigor:
»njuta efter denna dag ingen tukthuskost utan arbeta i yllespinneriet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
