Sveriges fängelser och fångvård från äldre tider till våra dagar. Ett bidrag till svensk kulturhistoria / 101 (1895) Author: Sigfrid Wieselgren Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
	Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - III.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>

Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

III.

I rådet hade, såsom förut omförmälts, redan 1638 ord fallit om
det betänkliga uti att så många fångar förvarades i det kungl. slottets
smedjegårdshäkte och tankar bytts om sättet att häruti åvägabringa
ändring. Men därvid hade det stannat. Staden hade år 1650 vid
Norrmalms, nu Gustaf Adolfs, torg byggt ett hus för kämnerskammaren,
vanligen kalladt Kastenhof, under hvars lokaler fängelserum inredts; men
dessa voro närmast af sedda för norra förstadens rannsakningsfångar och
kunde icke gärna verka någon minskning i slottssmedjegårdens fångantal.
Detta har tvärt om vid denna tid så betydligt ökats, att fånglokalerna
måst utvidgas.

Yi hafva nämligen uti »Stockholms slåtsbook pro anno 1650» funnit
antecknade utgifter »till nye våningarne i smedegården, som i detta året
förbyggde äro», därför kostnaden i arbetslöner och byggnadspertzeler
uppgick till icke mindre än 4,806 dir 30 öre. Särskildt vitsordande
arbetets art synes oss anteckningen om de 12 dir, som utgifvits för »8
stora ringar» och »1 järnstång till hvardera ringen, som sitter igenom
hvalfvet i våningen». Uppgiften att fängelserummen varit belägna under
drottning Kristinas egen våning1 bestyrkes af en vidfogad räkning,
där-uti de murmästare, som »hafva förfärdigat våningerna i smedjegården på
slottet», tillgodoföra sig ersättning jämväl för det de därvid »nedrifvit en
skorsten opå koppartaket öfver H. Maj:ts våniger och den opmurat igen».

Anledningen till fångantalets ökning hafva vi redan förut antydt
genom vår erinran, att slottssmedjegården tydligen anlitats för flera
olika slag af fångar och alltmera uppfattats såsom ett slags
centralfängelse, där således fångar äfven från andra orter kunnat inrymmas.
Väl hade genom 18 § af 1636 års privilegier för Stockholms stad
bestämts, att blott för crimen læsæ majestatis anklagade skulle inmanas i
»Gronones häkte», men de, som anklagats för andra missgärningar, i
stadens fängelse;1 2 det är dock tydligt, att denna föreskrift icke iakttagits.
Äfven stadens fångar hafva i slottssmedjegården förvarats. Det bestyrkes
af i »Stockholms slottsbok» förekommande uppgifter om slottsfångarne.
Johan Johansson tjuf, heter det bland annat,3 hade intet böta med, »utan
a:o 1641 d. 26 maj blef han läster vid kärran att arbeta för gärning

1 Brunius, Konstanteckningar under en resa.

2 Den 21 juni 1624 omtalas i rätten, att en tjuf vore »förd af slottet ocb i
stadens fängelse». Tankeboken s. d. Någon anledning namnes ej, och fallet torde vara
mycket enstaka.

3 »Efterskrifne fångar äro a:o 1641 uti den högl. kungl. hofrätten resolverade till
böte eller ock arbeta för sin brot». — Slottsboken 1641. Slottsarkivet.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>