Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - III.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
stodo fastslagna i jorden. Där tvingades de olyckliga att slå armarna
om stolpen, stå* stilla och mottaga den förfärligaste bestraffning. Med
lifvets förlust hotades de, om de rörde sig ur stället, och så stor var
förskräckelsen, att de, ehuru lösa, ej vågade lämna sin plats eller med
armarna släppa stolpen. Så fortsattes hvarje afton, tills alla penningar
af dem, som hade några, voro utpressade. Slutligen gick blodtörsten sä
långt, att penningar först aftvingades de olyckliga, som sedan icke desto
mindre fördes till pålen. Dessa 6 fångar behandlade på sådant sätt de
öfriga 30, utan att någon enda vågade sätta sig emot deras grymhet.
En gammal gubbe, som icke hade så mycket penningar, att han kunde
fullt betala lösningssumman, som stegrades med hvarje omgång af
behandlingen, beröfvades först den lilla summa han ägde kvar efter
fler-faldiga utpressningar och fördes därpå till pålen. Dignande under de
blodiga slagen föll han på sina knän och had Ölands-Jödde i himmelns
namn skona lifvet under ropen: »Jag dör», hvarpå Ölands-Jödde svarade:
»Dö för tusan djäflar; jag skall häfva dig i skylhuset» (bårhuset), hvarefter
misshandeln lugnt fortsattes. Om natten dog gubben. En annan tvangs nu
äfven att framlämna sina sista penningar, hvarför han icke sedan kunde
köpa sig någon mat. Under hungerns plågor bad han då de andra
fångarne om litet föda, då en af dem kastade till honom en ostbit.
När Ölands-Jödde såg detta, sprang han upp och skrek med raseri:
»Du skulle gifvit honom tusende djäflar och icke ost», hvarefter han
började slå den arma människan med »tjärtampen», då han låg i sängen,
sjuk af hunger och misshandling. Om morgonen var äfven denne död.
En fånge, vid namn Ko-Pelle, slogs så länge vid sängstolpen af
Ölands-Jödde, att han likaledes dog om natten. Då han låg i själtåget och
jämrade sig, steg Ölands-Jödde upp, tände på ljuset och lade ett örngått
under den döendes hufvud; men sedan han aflidit, kastade Jödde honom i
golfvet, drog af honom hans nya kläder och utbytte dem mot sina egna.
Tvenne andra, Oxa-Jödde och Pelle Gete, som efter de blodiga slagen ej
förmådde gå, tog Ölands-Jödde och släpade till dörrarna, hvarefter han
kastade dem ut i ytterrummet, där de dogo om natten. Så fortfor
misshandlingen i flera veckors tid hvarje kväll, hvarunder den ene efter
den andre af fångarne dog genom den omänskliga behandlingen. Men
utom de våldsamma slagen undergingo de olyckliga offren flera andra
våldsamheter af Ölands-Jödde. Han inkräktade bänkarna och spiseln i
fängelset, och mot höga pris mäste hvarje timmes hvila i bänken och
några minuters värme vid spiseln betalas till honom. De, som icke
efter denna taxering hade att betala med eller icke ville betala, släpades
till pålen och fingo där plikta med lifvet. Som alltid anställdes af
Ölands-Jödde förhör med nya fångar om deras brott. De, som för
mindre och obetydligare lagbrott blifvit i häktet inkastade, blefvo
obarmhärtigt slagna af honom, stundom ända till döden, men straffet minskades
med brottets storlek, så att de största bofvarne erhöllo lindrigaste straffet
af »tjärtampen». För de utpressade blodspenningarna köptes öl, mat
och brännvin, sä att Ölands-Jödde drack öl hvarje dag och lefde godt.
Samuel från Bårbv sålde en oxe och 100 alnar vadmal för att köpa öl
till sig och Ölands-Jödde. Af vaktmästaren köpte de sig sig mat, öl,
ljus och ved. De, som köpte mest och betalade bäst, stodo naturligtvis
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
