Sveriges fängelser och fångvård från äldre tider till våra dagar. Ett bidrag till svensk kulturhistoria / 142 (1895) Author: Sigfrid Wieselgren Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
	Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - IV.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>

Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

IV.

I den mån fängelsestraffet började allmännare ådömas, måste förr
eller senare inträffa, att man fann sig sakna nödigt utrymme för detta
straffs verkställande. Redan i början af 1600-talet dömes ock, såsom
vi i det föregående hafva anmärkt, till arbete å andra ställen än
fängelser; Sala- och Falugrufvorna anlitas ej sällan i sådant afseende.
Jämväl dömes stundom till deportation, därvid Livland, Ingermanland
och Nya Sverige ifrågakomma.1 Men man tänker sig ock andra
utvägar. Den 26 mars 1670 skrifver regeringen till öfverståtkållaren i
Stockholm, att lian bör »låta af staden bygga och underhålla några vissa
och bekvämliga farkoster, hvaruppå sådana skalkar vid den tiden, som
farten är, smidas och fastsättas kunde, men sedan igen brukas till annat
arbete, hjälpandes dem som resa och trafikera på ett eller annat sätt
fort; i synnerhet med roning eller bogserande de skepp, som mellan
Dalarö och här långa tider måste vänta och likväl gärna skulle vilja
däruppå lidliga omkostnader använda till att komma så mycket fortare».
Således, fortsätter regeringen, »vore till att förmoda, att de som af dessa
farkoster sig betjäna ville kunde blifva betjänta, de själfva fatta till
slika odygder större räddhåga än till andra straff samt staden för de
speser, som till timrandet af sådana farkoster skulle fordras, hafva
förutan den besparingen, som kunde ske med själfva delinkventernas
underhåll, som eljest besvärar publicum, någon annan nytta däraf att hämta
och förmoda».

o

Man befann sig tydligen i ett bekymmersamt läge. A ena sidan
började man förstå åtminstone de ekonomiska följderna af ideligen
förekommande kroppsstraff, hvilka, på en gång grymma och ändamålslösa,
i sin mån genom kroppens stympande och därmed åvägabragt
försvagande af dess kraft ökade mängden af de tiggare, som öfversvämmade
landet och ej minst hufvudstaden: vi påminna i sådant afseende om
ständernas klagomål både 1682 och 1686; om bestämmelserna att hvarje
landstrykare, som komme till Stockholm, skulle straffas med tukthus och
att enhvar, som herbergerade sådan, skulle plikta 40 mark; razziorna

1 Livijn, 1836 års und. berättelse, hänvisar till k. br. den 13 juli 1697, som
bestämmer om underhållet af missgärningsmän, hvilka arbetade för bergslagens
räkning; dem skulle bergslagen underhålla med vanligt fångtraktamente. Kronan skulle
däremot underhålla dem, då de för dess räkning arbetade. Jfr betr. deportationen,

Hagströmer a. st. sid. 119.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>