Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - IV.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
skymf och nesa, höllo de merendels för en förmån att få något, ehuru
ringa underhåll samt hus, värme och fortskaffande, helst de under allt
detta finge lefva i det själfsvåld att undslippa allt arbete, hvarför samt
på det de länge måtte njuta slik lefnad till godo, de ej allenast diktade
på sig hvarjehanda brott utan ock i själfva fängelserna föröfvade både
otukt och tjufveri jämte svordom, hädelse och andra laster, jämväl
dymedelst under tiden gifvande anledning att de med allmogens stora
tunga måste sändas från den ena domstolen till den andra, besvärande
prästmän, domare och andra ämbetsmän samt blifvande mer och mer
det allmänna till kostnad och last. Deras antal beräknas till 300
personer, för hvilka årsunderhållet uppginge till 60,000 dir kmt. Riksens
ständer funno sig därför böra tillstyrka, att alla fångar, som merendels
voro friska och föra, måtte tillhållas, hvar efter sitt kön, stånd, ålder,
krafter och kunskap, förrätta något visst arbete för betalning, som dem
för deras föda månde tillställas, dock så att de ej däraf finge om
händer mer än hvad till nödtorftig spisning tarfvades, på det öfverskottet
sedan, när de sluppe ut ur fängelset, måtte komma dem till godo. Där
fångehusen voro så få och trånga, att slikt arbete ej kunde idkas, borde
sådana hus med fångarnes eget arbete göras flera och bekvämligare. En
del fångar, som ej begått grofva brott eller urbota mål, kunde lämnas
mot borgen under deras antvardning, som dem åstundade. Likaledes
när i städerna större byggnader af broar, dammar eller tomteflyttningar
skulle anställas, kunde flera fångar på en gång därvid brukas och
åtföljas samt således desto lättare bevakas af fångvaktarne och dem, som
däröfver satta voro; kvinnornas sysslor med spinna, karda, noppa, väfva
m. m. kunde ske i ett stort rum och karlarnes arbete med såga, hugga,
hyfla, raspa, fila och mycket annat förrättas inom en sluten gård,
hvar-igenom fångarnes vårdande ej syntes böra bli svårare än förr. Fångar,
som kunde något handtverk, borde under fängelsetiden få idka det. De,
som ville begagna sig af fångarne, borde förpliktas att låta dem för kronans
räkning af slottsmedlen lägga handen vid förbättringen af hus, trädgårdar
och andra byggnader, vid landshöfdingesätena eller annorstädes i orterna,
så att för dem aldrig måtte tryta arbete för födan. De vakthafvande
borde lämnas frihet att hålla fångarne i en skälig aga och äga med
hvarjehanda tuktan förmå dem till arbete, dock så att de ej tillfogade
dem lamhet eller lyte. Slottsskrifvarne kunde bokföra deras
arbetsförtjänst; funnos inga sådana, kunde en ringa del af sagda förtjänst få
användas till räkningshållares understöd, liksom ock däraf borde tagas
till gäldande af fångarnes kronoutlagor.
Dessa för dåtida uppfattning af fångvårdsuppgiften synnerligen
betecknande anvisningar blefvo genom k. brefvet den 18 mars 1748
kungjorda till vederbörandes efterrättelse. De efterföljdes af nya
bestämmelser i k. skrifvelsen till kommersekollegium den 8 sept. 1752.
Samma hoppfulla stämning, som, såsom vi sett, nära hundra år förut
genombrusat svenska folket eller åtminstone dess ledande personligheter,
gjorde sig nu på nytt gällande; genom höjandet af landets industri,
genom uppdrifvandet af dess manufakturer skulle dess ekonomi
förbättras, invånarnes ställning höjas och hela folkets välstånd och makt
tilltaga. Sina lifligaste förhoppningar samlade man kring de inhemska
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
