Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - IV.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
kronobetjäningens efterlåtenhet och själfsväld. Ty det hade meddelats
honom, att kronorättare eller fjärdingsmän under fångforslandet dels
efter egen bekvämlighet, dels för att få nyttja delinkventernas
handt-langning vid förekommande arbete, uppehöllo dem, i synnerhet när de
voro handtverkare, och att när dessa manade till resans fortsättning,
dem svarades, att de komme tids nog. Såsom bevis på riktigheten af
dessa uppgifter hade Jegerhielm anfört följande: den 1 april 1756
hade konungens befallningshafvande i Nyköping meddelat honom, att
delinkventen J. Söderberg den 18 mars afsändts till Marstrand; men
denne anlände ej förrän den 6 april; hade således på 40 mil användt 20
dygn. Söderberg hade därom berättat, att han ätta dagar måst arbeta
skor hos den rättaren, som mottagit honom hos nästa länsman efter
passerandet af Norrköping; att han på åtskilliga ställen fått ligga öfver
samt gå till fots, så att rättaren gjort sig skjutsen till godo. Från
öfverståthållaren hade J. den 1 febr. 1760 erhållit underrättelse, att
landshöfdingen i Stockholms län samma dag anmodats att afsända bonden
Anders Andersson; den 4 mars hade han framkommit. Färden, berättade
bonden, hade gått nog skyndsamt till Hofva men sedan efter
kronobetjäningens bekvämlighet. En läns man sdräng, som fört honom genom
Mariestad, hade tvungit honom att betala skjutsen med 24 öre smt;
äfven andra hade sedan försökt detsamma, men han hade då vägrat.
Vidare omtalar Jegerhielm, att landshöfdingen i Linköping meddelat
honom, det drängen Per Jönsson den 29 febr. afsändts till Marstrand.
Dit ankom han den 17 mars, hade således användt 17 dygn för en färd
på 30 mil. På tillfrågan hade Jönsson berättat, att han haft med sig
ett litet skrin och en ny säck, som hans moder gifvit honom att däri
förvara ett sängtäcke. Dä han kommit till byn Ösjö, ville rättaren
där, att han skulle ge honom den nya säcken, i annat fall skulle han
kasta hans skrin på elden. Så måste han då gifva honom hvad han
begärde; fick i stället »en gammal slarfvig säck» att däri stoppa täcket.
I Västergötland hade en länsman sagt bonden, som forslade honom:
»kasta hans saker på gården och tag pojken i armen och led honom
till rättarestället.» Dä hade Per själf fått betala skjutsen till
gästgifvare-gården, som låg halfannan mil därifrån. På ett ställe hade han fått
ligga kvar två dygn, flerestädes mer än dygnet.
Öfverståthållaren hade meddelat den 3 maj 1760, att Tufve
Malmberg afsändts från Stockholm; han framkom den 5 juni, hade måst
muta sig fram — en bonde vid Trollhättan hade velat behålla hans
lilla kista, och han fick den med sig blott mot det han betalade halfva
skjutspenningarna.
Alla arrestanterna voro ense i att berätta: att de ofta föras af
unga gossar, 10—12 år, stundom af pigor, och att de utan afseende ä
om de äro lifstidsfångar eller mindre brottsliga ofta forslas lösa och lediga;
att de ofta tvingas att betala skjutsen, samt att de ej riktigt undfå sina
förplägningspenningar, stundom icke alls, stundom först mot resans slut.
Jegerhjelm omförmäler i ett senare bref, att fångarne Lindlöf och
Möreh då anländt och redogjort för sin färd. Den 14 dec. hade Lindlöf
erhållit sin förpassning, den 17 hade han afhämtats från smedjegården;
då han hunnit till Rinkaby, en mil bortom Örebro, hade kronorättaren
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
