Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - IV.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
%
passen, vid påföljd, där passet alls icke eller oriktigt påskrefves eller
där dröjsmål med fångars afsändande ägde rum, eller där fånge illa
fängslades eller genom flathet släpptes eller där oredigt tillginge med
fångföringen eller annans fel förteges, af näpst med lönens förlust för
några månader till de fattiga eller med inmaning i häkte eller
suspension eller af sättning.
Ännu ett drag frän fångbehandlingen i denna del hafva vi
antecknat ur en till regeringen den 13 nov. 1779 ingifven böneskrift från
bonden Erik Jansson frän Svartmara by, Finstrums socken på Åland.
Tillsammans med 6 andra bönder hade Jansson vid Tomasmässetiden
1778 uppbådats att från Rödbacka by till Slottskulla i Sunds socken
under vintertiden med kälkar afhämta och afföra 8 arrestanter, »hvilka
ock till destinerad ort och dädan vidare från Abo län till Helsingfors
riktigt framkommo. »Hände mig (därvid) ovetande den olyckan»,
skrif-ver nu Jonsson, »att af tvenne ibland fångarne, jag förde, hvaraf den
ene med black var häktad, en lång tid därefter vid eller kort efter
trettondedagen, dennes black af assessorn och häradshöfdingen i orten,
herr Palm, ungefär tvenne famnar från vägen blifvit upphittad emellan
Slottskulla och en by vid namn Rekarby. Huru härmed tillgått, om
arrestanten blacken förut till större delen affilat eller eljest konstigt
sig aftagit, det vet jag icke; men ej kan jag bevisas därtill hvarken
hafva hulpit eller samtyckt. Emellertid blef vid urtima tinget i
Finstrums socken så afdömdt, att fem af oss flngo erlägga böter och tvä
sluppo alldeles fria.» Jonsson själf ådömdes i Abo hofrätt 20 rdr spec.
i böter och ersättning. »Skola dessa penningar», klagar han, »af mig
fattige man utexekveras, så måste både mina kreatur och det lilla, jag
bafver, åtgå, att föga bärgning lärer bli för mig, min fattiga hustru
och barn.» Han anhåller därför att blifva »frierkänd» eller i vidrigt
fall åtminstone få »delation». — Svaret blef, att då han ej bilagt
bof-rättens protokoll, kunde å hans skrift intet afseende fästas.
Under den tid sjöfarten på Finland var öppen, gick fångforslingen
dit vida lättare. Man aftalade med skeppare om fångarnes ditförande,
utan annan bevakning än skeppsfolket i fråga om lösdrifvare. Skeppa-
ren Andersson frän Pargas erhäller 1725 tillsammans 3 dir 19 öre 16
rst smt för Valborg Mickelsdotters öfverförande till Äbo och underhall
under vägen för 3 veckor, likasom skepparen Ekvald 1 dir 10 öre för
finske soldaten Mats Stenbergs underhåll under vägen till Helsingfors.1
Samma metod vidhölls alltjämt.
I sin mån belysande är den anhållan, landshöfdingen i Gäfle, baron
Carl Sparre, den 3 dec. 1772 hos konungen framställer, att nämligen
Härjeådalens fångar måtte få insättas i Frösö häkte. Såsom skäl därtill
anför han det ej sällan inträffande förhållandet, att en för grof
missgärning angifven och emellan de blott en gång om året infallande
tingen gripen missgärningsman först blifvit nedsänd till Gäfle
slotts-häkte 40 mil; därpå vid utsatt urtima eller lagtima ting uppförd 40 mil;
för att afvakta hofrättens utslag åter sänd till Gäfle 40 mil och slutligen
att undergå straffet åter uppförd 40 mil; eller tillsammans forslad 160 mil.
1 Stockholms slottsbok för 1725.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
