Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - IV.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
klarade för ogrundadt allt hvad tortyren tvungit honom bekänna. Hans
hufvud föll för bilan någon dag under sommaren 1747.1
I det gamla rådhuset vid Stockholms Stortorg uppgifves ej blott
»tjufkällaren» hafva funnits utan äfven »Hvita hästen». Det senare rummet
säges hafva legat ofvan jord men varit utan fönster, fyra alnar långt och
tre alnar bredt. Förmodligen har dock »Hvita hästen» varit det af
slottsfogden omtalade fängelset »vid Amiralitetet» eller å Skeppsholmen.2
Betecknande nog, finner man ock, att Blackwells behandling i tjufkällaren
ansetts för mvcket mild. Vaktmästaren vid kämnersrätten omtalas hafva
ty
sagt, att ej så lindrigt plägade med andra förfaras som med Blackwell;
och då han inkallas till kanslirätten för att närmare förklara detta
yttrande, upplyser han, att andra fatt sitta nakna, inlästa i handklofvar
med en kedja om lifvet och uthärdat 2 dygn, innan de bekänt. Aktor
själf genmäler på Blackwells klagan den 2 juni öfver sitt torterande,
att honom icke vederfarits annat än lagen medgifver och nästan
dagligen praktiseras; han borde »reformera sitt onda kynne och ej svenska
processen, som uti all sin rigör varit i detta mål nödig».
Nio år senare pinades i tjufkällaren och rosenkammaren nya
politiska offer. I 1756 års kommissionsprotokoll finner man liera af de för
deltagande i detta års sammansvärjning anklagade dömas att till
tjufkällaren eller Smedjegården aiföras för att genom hårdare fängelse
»förpliktas» att bekänna sanningen. Flera af de sålunda dömda bekände,
sedan de ditkommit, redan innan de införts i de fruktade tortyrkamrarna.
Kapten Erik Puke gjorde det dock icke. Om honom förtäljes,3 att han
först fördes till tjufkällaren, där han alldeles af klädd upphängdes med
bröst och mage mot den kalla muren men bekände intet. Därefter
fördes han till rosenkammaren, likasom till tjufkällaren, vid midnattstid.
Här upphissades han naken »med järnked vid handklofvar midt i taket,
sä att han näppeligen nådde med tårna ner på berghällen, hvilken
utgjorde botten till en håla af grytform midt i berget, hvilket var golfvet
till källaren; hålan var så full af iskallt vatten, att det steg på midten
af benet; vattnet ditsilade mellan bergsskrefvorna, utrann genom en
rännil». Efter två timmar sade han sig vilja bekänna; uppfördes,
bekände intet och nedfördes därför åter. Blott en timme kunde han
denna gång uthärda; kirurgerna märkte, att ryggbastet blef för kallt,
hvarför de inberättade, att faran för lifvet vore stundlig; utan att han
yttrat ett ljud af jämmer nedtogs han och återfördes till fängelset.
Under det han hängt där inne i mörkret och kylan, hade kirurgerna
varit i rummet utanför, enär de, ehuru väl klädda, icke kunde uthärda kölden
där inne; också förklarade en af dem, konungens lifkirurg Wenner, att
Flera olika uppgifter om dagen möta. I
B:s biografi i Sv. Biogr. Lex.
Ny
Följd, 2, 153, uppgifves exekutionen hafva skett »i slutet af juli»; enligt Tessins
dagbok, anförd därsaininastädes, s. 154, den 29 juli; enligt Bergius, åberopad i Palmblads
»Läsning för bildning och nöje», 1, 172, den 16 aug., och enligt skarprättare
Helm-schlägers räkning, den vi längre fram anföra, den 19 juli.
2 Så yttrar Stjerneid, Skand. Samf. Handl. 4, 347, under det däremot Ferlin,
anf. st. 1, 470 uppgifver förra alternativet.
3 Stjernelds berättelse i Skand. Samf. Handl. 4, 347. Stjerneid
hafva sett dessa pinorum.
sager sig
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
