Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - IV.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
konungen befaller själf, att han skall befrias från »kronojärnet» och ej
på hårdt sätt medfaras.
Vi minnas landshöfdingen Boijes anmälan om myndigheters
misstolkning af rätten att utsläppa fångar till arbete. Här i Kalmar finna
vi en illustration till sagda text.
Stadsfiskal en Faxe i Kalmar anför klagomål hos justi tiekanslern
»öfver det själfsvåld, som föröfvas med arbetsfångars frihet att vistas så
in- som utom staden, hvarigenom hvarjehanda inbrottsstölder, andra
missgärningar och rymmande sig tilldragit» och begär anstalter däremot.
Han åberopar kanslerns maning till vederbörande att ej låta de hit till
fästningen dömda fångar utan betäckning gå lösa. En stor del af dem
finge dock gå alldeles tygelfria »inom och utom fästningen, ja, intill
själfva Öland och flera ställen». Härigenom finge de ej »umgälla sina
brott till deras ondskas späkande» utan lefde en del nog bättre än en
mindre förmögen borgare. Vid förhör i anledning af dessa klagomål, i
dec. 1759, förklarar stadsfiskalen: att han redan året förut anmält om
en arrestant, Schoug, som fått gå lös och kommit i slagsmål med en
afskedad båtsman Wahlbeck en afton hos svarfvaren Sveder, då fiskalen
fått handräckning af vakten och häktat Schoug; men dagen därpå hade
denne utsläppts af majoren Falkman, ehuru han var för brott arresterad.
Vidare hade arrestanten Reen och en till under marknaden i Fröbygården
på Öland kommit dit och begått stöld, därför de af fiskalen anklagats
och efter rannsakning blifvit sakfällda. Två arbetsfångar, som suttit i
sjöportshvalfvet, hade fått lof af vaktposten att gå och hämta vatten;
därunder hade de begått inbrottsstöld hos kollegan Bruni samt sedan
återgått till hvalfvet. Ännu andra fångar fingo ock gå lösa, men han
kände ej deras namn; vid en blifvande rannsakning skulle det lätt kunna
bevisas.
Major Falkman erkänner, att han uttagit Schoug ur häktet, men
ursäktar sig med att han icke afvetat handeln mellan denne och båtsmannen.
Däremot vore väl bekant, att Schoug ginge lös; »ty», yttrade han, »emedan
kronans stat ingen utdrifvare består, har alltid brukats, att den
beskedligaste af fångarne drifvit de andra till, från och under arbete, hvilket
alltid före och under hans tid varit så inrättadt». Beträffande de båda
ölandsfararne förklarade han, att de »voro icke uti fångehvalfven i
staden och fästningen utan af dem, som voro till slottet anordnade;
fånge-vaktaren därstädes hade olofvandes dem med sig tagit på Ölands
marknad och tillbaka», därom Falkman intet vetat. De två fångarne i
sjöportshvalfvet hade jämte vaktsoldaten blifvit straffade. Den ende han
påminde sig lämnats utan bevakning vore lifstidsfången Semler, som sedan
1745 fått vara i ett rum i staden, utom fångehvalfven, och som vore
»nog sjuklig».
Stadsfiskalen intygade om denne, att han lefde mycket tyst och
stilla och att inga klagomål hördes öfver honom, då han ej missbrukade
den nåd, honom förunnats.
En fånge Samuel Jonsson Högberg hade jämte andra användts vid
grynmalning i »kopparhammaren» under betäckning af garnisonen och
därvid rymt. På förfrågan från justitiekanslern upplyser landshöfdingen
v. Roxendorff den 26 juli 1759, att Högberg ej användts vid fästnings-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
