Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - IV.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
krona till K. Maj:t med anledning af de rymningsförsök, hvilka då ägt
rum genom affllande af järngallren för fängelsefönstren samt murens
i fängelserummen utbrytande på så lönligt sätt, att det ej märkts vid de
dagliga visitationerna, därjämte ock i anledning af de hotande och
oanständiga utlåtelser, fångarne haft mot bevakningen, det hos kollegium
anmälts, att missgärningsmannen Johan Asproth, dömd den 24 nov. 1748
att uti halsjärn hela dess lifstid uti ankarsmedjan arbeta, skall visa ett
mycket styft och hårdt sinne, i stället för att han det mildrade straffet
tåligt uthärda borde; varandes befunnet, att naglen, livarmed halsjärnet
på honom blifvit sammanhäftadt, varit af bly, hvilket han säger sig
förmått vederbörande i Stockholm vid dess påslående göra och hvilket
förhållande med ännu en annan befunnits vara fallet. »Som nu», yttrar
kollegiet, »här icke är något slutadt verk, att man om fångarne kan
hålla den vakt, som uti en fästning, ehvad uppsikt öfver dem hafves, i
synnerhet vintertiden, då isen ligger», har kollegiet begrundat, om de ej
genom något hårdare häkte borde hindras, att de hvarken i
fängelserummet eller under beledsagandet till och från smedjan samt under
själfva arbetet måtte få tillfälle att undvika; och som K. Maj:t den 15
förutgångna februari afslagit gjord hemställan, det Asproth måtte arbeta
med black, föreslår kollegiet nu, om icke de grofvaste och mest styfsinta
smedjefångarne kunde beläggas med sådana häkten om benen, hvilka
icke vore hinderliga vare sig för deras hvila om nätterna eller vid
arbetet om dagen i smedjan och hvilka för detta så här som uti en och
annan fästning till dylika fångar brukade blifvit. Denna framställning
vinner Kungl. Maj:ts bifall. Och i cirkulär af den 2 aug. 1777
för-ständigar krigskollegium kommendanterna å samtliga fästningar, där fångar
förvarades, att sorgfälligt öfvervaka, det så väl arbetsfångarne under
säker och tillförlitlig bevakning, som med mindre antal manskap, försedt
med full beväring och skarpt laddade gevär, kunde verkställas, blifva
behörigen sysselsatta vid de nödvändiga fästningsarbetena, utan att de i
enskilda göromål af underbetjäningen varda nyttjade, som ock att de
fångar, hvilka för gröfre brott dömts att arbeta »med särskildt därtill
anordnade fängsel», jämväl på detta sätt hållas till arbete.
Förstän-digandet vittnar ej blott om kollegiets önskan att aflägsna
missförhållanden, dem »underbetjäningens» privata intressen framkallat, utan äfven
om någon fruktan för obehöriga tilltag från fångpersonalens sida.
Denna fruktan var icke ny. Kommendanten å Bohus, Henrik
Reh-binder, erinrar landshöfdingen i Göteborg, Bengt Ribbing, att K. Maj:t den
5 febr. 1730 bestämt, det af fångarne å Marstrands fästning 40 skulle
föras till Bohus och 20 till Nya Älfsborg; att nu 48 fångar funnos vid
Bohus, däraf 30 från Marstrand dömda till arbete; att 20
marstrands-fångar väl behöfdes, men att blott 12, med hänsyn till garnisonens
ringhet, kunde emottagas, enär den nu bestode af blott 72 man, däraf 24
dagligen voro på vakt; att om flera tillsändes honom, han måste säga
som kommendanten Sabelfeldt å Karlsten, där dock garnisonen vore 150
man, »att arrestanthopen därstädes vore så stor — 91 man — att
befaras kunde, de skulle sammangadda sig och söka tillfälle att rymma,
hvartill nyligen försök gjorts». Alldeles samtidigt meddelar
kommendanten å Nya Älfsborg, att han, som blott har 64 mans garnison, knap-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
