Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - IV.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
hände att 30 till 40 fångar pä en gång insändes till häktet; huru,
frågar han, skall då kunna hindras så väl en själfsvåldig och
Öfver-dådig lefnad som ock slagsmål och allehanda ’ohyggelige optåg’, då så
många måste i ett rum intagas? En annan, Laur. Natzell, som för
samma klagan, beskrifver, hurusom 1759 »mer än hälften af
Smedjegården blef afplankad och tillagd buldansfabriken därstädes, då en stor
vedbod, en liten trädgård, ett stort vackert rum för prästen att predika i,
tre pålitliga arrestrum samt en källare blefvo fråntagna, så att nu ej
mera är kvar till fångars förvar och skötsel än två små rum nere på
gården, ett rum en trappa upp och en liten källare, som gjordes till
arrestrum». »Alltsedan den tiden», fortsätter han, »har, Gud bättre,
ständigt varit många arrestanter, ibland öfver 30 till antalet och de
allra grofvaste missdådare; har ock två gånger händt, att två på en
gång måst beredas och till döden förda blifvit; när nu de två små
rummen användas till fångarnes beredelse, är ej mer än ett rum att
hafva de andra fångarne uti, ty i den lilla källararresten har mest
varit vatten- och bröd-fångar, så att när prästen skall förhöra några
fångar å part, måste de andra sitta på gården.» Öfver de tvenne
be-redelserummen vore väl ett stort rum, som förut varit tukthusfångarnes
rum, då det ständigt var läst och fönstren med järngaller förvarade;
men sedan tukthusfångarne bortflyttats, hade detta ändrats, järngallerna
hade borttagits, och rummet brukades nu af barnhuset att torka kläder uti.
Man häpnar med skäl öfver det tidens näringsnit, som för
främjande af en buldansfabrik beröfvar fångarne till och med deras kyrka
och som af hänsyn till ekonomiskt förvärf offrar hvarje tanke på
fångarnes behof.
År 1762 träffades emellertid aftal emellan magistraten och
spinn-husarrendatorerna om tukthusfångarnes öfvertagande på de förut
erbjudna villkoren. Den 22 april s. å. afslöts kontraktet.
Men dagen före sagda kontrakts afslutande hade k. krigskollegium
aflåtit en skrifvelse till öfverståthållaren, däruti förklarats, att
tukthusfångarne, enligt kollegiets för öfverinspektoren Svederus utfärdade, nu
på direktören Ehrenpreuss öfverlåtna kontrakt om salpeterverket å
Kungsholmen, vore bemälda verk till nyttjande förbehållna framför andra, och
det så väl i stöd af K. Maj:ts bref och förordningar som det med
handlanden Öhrn slutna kontraktet. Magistraten bestred detta påstående;
något kungl. förordnande utöfver 1752 års bref rörande tukthusfångarnes
arbete kände ej magistraten, och Öhrn hade aldrig ägt annan disposition
öfver sagda fångar än genom aftalen dels med k. slottskansliet rörande
renhållningen vid K. Majrts och kronans hus, dels med staden i
afse-ende å någon viss betjäning vid allmänna renhållningen, som han sig
åtagit; men sedan K. Maj:t den 19 nov. 1761 förklarat alla hans
kontrakt förbrutna, hade staden måst antaga sig tukthusfångarnes
underhållande äfven i de delar, hvilka under påstående kontrakt med Öhrn
honom enskildt ålegat. Fångarne hade då »lämnats till sådant arbete
och förflvttats till den ort, som med riksens ständers förklarade
åstun-dan, Kungl. Maj:ts nådiga förordnande och K. Kommersekollegii
skrifvelse till öfverståthållaren i alla delar öfverensstämde»; och ville man
ej förmoda, yttrar magistraten till slut, »att arr endator erna till salpeter-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
