Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - IV.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
rande förhållandena i Kalmar. Det bestyrker rätt påtagligt befogenheten
af göteborgsmagistratens farhåga.
Ingen invändning göres emot Dahlgrens förbehåll, att med
smitto-sam sjukdom behäftad person måtte få föras till kurhuset, allenast det
skedde för entreprenörens eller spinnhusets räkning och ej å stadens
kostnad. Mot Sandbergs förbehåll, att friskt vatten ej måtte spinnhuset
betagas, hänvisar magistraten till Mölndalsån »som Vs dels mil från
staden och bättre upp nedfaller i Göta elf, samt således ganska sällan
af storm och högt uppstigande vatten ifrån hafvet kan blifva uppgrumlad
och saltblandad, hafvandes man i staden, som närmare till saltsjön är
belägen, oftare däraf olägenhet, men dock måste den tåla». Man anar
i detta förbehåll ett försök »att inskränka stadens frihet i fråga om det
förfallna dämmet gentemot spinnhuset uti Mölndalsån och dess flyttande
till annan ort, till befordrande af den vid Drottningeport under byggnad
stående kostsamma slusskvarninrättningen samt friskt vattens ledande in
till staden»; därför tillbakavisas det.
I april månad samma år ingifver emellertid handelsmannen Bagge
till kommersekollegium ett anbud å egna och medintressenters vägnar
att för det bredvid spinnhuset efter engelskt sätt inrättade lädergarfveriet
använda spinnhuset. De erbjuda sig årligen underhålla och sysselsätta
intill 40 personer utom 10 barn från 8 års ålder, bestå redskap och
verktyg, ansvara för den ull, fabrikerna dit till spånad leverera, samt
reparera och underhålla huset mot uppbärande af spinnhusfonden och
handräckning för dess skyndsamma indrifvande; inga grofva
missgärningsmän, inga gamla eller arbetsodugliga personer finge dem dock påbördas,
ingen dit dömas på mindre än ett halft år och ingen mot deras vilja
frigifvas, förrän fastställdt arbetskvantum fullgjorts. Hallrätten skulle
fastställa spisordning för personalen och taxa för lönens betalande af
fabrikörerna till spinnhuset eller entreprenörerna; dessa skulle äga att
antaga betjäning och, när tillräcklig ull ej aflämnats af fabrikörerna,
använda spinnhuspersonerna vid deras garfveriverk. De skulle därjämte
äga i spinnhusets mål vända sig direkte till kommersekollegium.
Slutligen begärde de, att aftalet skulle gälla 10 år, och erbjödo sig betala
600 dir kmt i 2 år till spinnhusinspektoren J. A. Greiffe — enligt
landshöfdingen Mannerheims omdöme »en habil, nykter och drifvande
man» — mot hans hjälp i hittills honom ålagda sysslor; men i öfrigt
ville de vara honom och de andra betjänte kvitt.
Ehuru Coopman ytterligare erbjudit sig vilja »emottaga eller förmå»
nödlidande personer frivilligt uti spinnhuset sig infinna, där han ville
dem utan tvång sysselsätta med spånad, mot kontant betalning samt
därjämte förse dem »med bekvämliga husrum och värme, utan
gemenskap med dem, som för något brott äro ditdömda», tillvann sig icke
hans anbud afseende. P. Bagges anbud blef af kommersekollegium
antaget. Han och hans intressenter innehade därefter spinnhuset på arrende
från 1752 till 1762, då deras kontrakt utlupit. Vid utbjudande 1763
å offentlig auktion afgafs dock intet anbud utom af garfveriintressenterna,
som erbjödo samma villkor som förut och som därför å nyo fingo huset
åt sig upplåtet. Men förhållandena därinom voro icke tillfredsställande.
Redan 1760 anmärktes, att personalen därstädes blott utgjordes af »sex
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
