Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - IV.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
torftig föda för tre dagar», hemställde i sitt betänkande till K. Maj:t
den 15 mars 1760, om icke då styrkt vore, det deras nöd varit stor och
de måst tillbringa sin mesta tid å spinnhuset i svält och elände, samt
emedan genom vaktmästarens öfriga medfart och anstalter allt tillfälle
blifvit dem betaget att sitt tvångsmål och elände för andra beklaga och
därutur sig rädda, de borde vara nog afstraffade med 30 par ris,
uppenbar kyrkplikt och lifstids arbete å tukthuset i Stockholm.1
Beträffande åter Cavonius, hvilken rådhusrätten dömt till 8 dagars
fängelse vid vatten och bröd samt tjänstens förlust, fann hofrätten skäl
att upphäfva detta utslag, alldenstund rådhusrätten ej ordentligen
undersökt hvad mot honom under rättegången inlupit, och förordnade vidare
en extra ordinarie rådhusrätt, som erhöll fria händer att behandla målet.
Den 21 febr. 1759 hade inför hofrätten förekommit ett förhör rörande
samme Cavonius och ogifta Anna Henriksdotter, som angifvit sig själf
för ett tidigare barnamord men återtagit sin bekännelse, den hon
förklarade sig hafva gjort blott för att komma ifrån spinnhuset. Cavonius
hade sagt henne vara »mycket arg och elak». Hon hade visserligen
af-tjänat henne ådömd arbetstid; men då han funnit ingen bättring i hennes
lefverne och hon ej betalt de förskott, dem han för henne gjort i början
af hennes därvaro, hade hallrätten ej kunnat entlediga henne. Det
betalades ej mer än 7 öre strängen, men vana spinnerskor kunde spinna 3
till 4 sträng garn om dagen; Anna hade dock spunnit blott 2 sträng,
hvadan hennes förtjänst under så dyr tid som nu varit otillräcklig till
föda. Efter förhöret pa landskansliet, i anledning af nämnda bekännelse,
återförd till spinnhuset hade hon, berättade Cavonius, »under mycken
svordom och olåt däröfver, att hennes kropp ej blifvit genast till andras
varnagel förbränd, hotat döda stadsprofossens son, som med sin mor var
på spinnhuset», hvarför Cavonius »med en karbas något agat henne»,
därefter hon lofvat bättring och tegat. Anna Henriksdotter, 24 år
gammal, förnekar däremot sanningen af dessa Cavonii påståenden och säger,
att hon, som utan tjänst vistats i Helsingfors, därför blifvit dömd till
spinnhuset, hvarifrån hon ej sedan lösgifvits, men att hon ansåge
lindrigare att blifva aflifvad än att längre där kvarhållas.
Af hofrättens protokoll den 25 okt. s. å. finner man, att hallrättens
preses, vice borgmästaren Munster, och rådman Wechter uppkallats till
hofrätten att redogöra för spinnhusförvaltningen. Munster förklarar
därvid, att hallrätten intet inseende hade öfver spinnhuset utan att
lands-höfdingen vore dess hufvuddirektör samt rådmannen Trapp och
handelsmannen Cretalen meddirektörer, hvilka antogo betjäningen och uppburo
spinnhusfonden anslagna medel, som redovisades i kommersekollegium.
Magistraten hade blott att döma i händelse af klagomål mellan hjonen
och bevakningen. Fonden hade förr bestigit sig till 4,000 dir kmt; nu
uppginge den till 3,000 dir kmt. Cavonius hade varit spinnhusets
vaktmästare från dess början, men sedan Wechter lämnat förvaltningen
1 Assessoren Neuman är härifrån skiljaktig och yrkar lifsstraff å Brita
Mattsdotter och Kajsa Hansdotter, därvid han åberopar k. reskriptet till Abo hofrätt den 23
mars 1699 angående bondehustrun Margreta Bertilsdotter, »som med mannen slaktade
sina barn i hungersnöd, då för hårda tiden 1697 ingen råd till föda i landet fanns,
och måste ändå undergå lagens stränghet».
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
