Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - IV.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
nämligen undskyllt sig med »bokhållarens» sjukdom och underlåtit
af-lämna den begärda redovisningen, ehuru, såsom öfverståthållaren
inhämtat, den sjuke bokhållaren redan den 25 maj varit förbättrad. Vida
svårare torde dock hafva varit att från öfriga magistrater tilltvinga sig
påräknade medel. Åtminstone antydes en dylik erfarenhet af kollegiets
uttalande, att numera (1783) fonden från hela riket, efter kalkyl,
utgjorde blott 8—9,000 rdr sp. årligen. Men K. Maj:t. bifaller dess
anhållan, att förvaltningen öfver hela fonden måtte samlas i dess hand; och
kollegiet anbefalles använda dess medel till underhållande af de tre
spinnhus, som samtidigt förklaras skola bibehållas.
# *
Jämte frihetsstraffen i de olika slag af fängelser, vi nu berört,
fortforo alltjämt kroppsstraffen som förr att ådömas och verkställas, om än
under seklets lopp någon ändring till det bättre med afseende härå må
kunna iakttagas. Såsom sådan kan väl knappast räknas bestämmelsen
i k. brefvet den 11 nov. 1731, att där ej tillräckligt manskap funnes
för gatulopps exekverande, skulle, på det straffet måtte
missgärningsmannen öfvergå med den allvarsamhet och verkan, som vederborde, både
i stad och på land gatuloppen förvandlas i spöslitande, så att, i fråga
om män, tre slag af ett par spö skulle svara mot 2 V2 dir smt af de
böter, den brottslige ej förmådde gälda, och 40 par spö, därutöfver ej
finge dömas, gälla lika med 9 gatulopp; samt i fråga om kvinnor 30
par ris utgöra maximum, därvid, utan bestämd taxa, straffet borde efter
omständigheterna lämpas. Dock torde den härmed öppnade utvägen att
få allmogen befriad från verkställighet af gatuloppsstraffet vara att
bedöma såsom i någon mån en reform i humanitär riktning. Utbytandet
af sagda straff mot spö- eller risstraffet drog med sig stadgandena af
den 3 juni och den 21 aug. 1766, hvilka bestämde: det förra, att
sistsagda båda straff för dem vare sig af regementernas manskap eller
andra, som begått stöld, öfvervåld eller slika grofva brott, skulle
offentligen å allmän plats verkställas; samt det senare, att en
straffpåle med halsjärn skullo uppsättas vid hvarje tingsställe. Och om än
ett och annat af de grymmaste sätten att förhöja den straffades lidande
så småningom under detta sekel föllo ur bruk eller genom 1734 års lag
upphäfdes, kvar stodo ändock tillräckligt många för att alltjämt öfver
straffen lägga samma färg som förr och hos dem bibehålla den dubbla
uppgiften att på samma gång vara till plåga för föremålet och till skräck
eller varnagel för alla andra. En rätt klar öfverblick öfver de medel,
hvilka strafflagstiftningen för detta ändamål ägde anlita, lämnas af det
förslag till taxa för rikets skarp rättare, hvilket Göta hofrätt till konungen
ingifver och i hvilket Svea hofrätt den 1 juli 1727 förenar sig. Det
har följande utseende:
dir smt.
»l:o För halshuggande med svärd eller yxa.................5.
2:o Särskildt för handens afhuggande....................2.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
