Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - IV.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Andersson med fyra kreatur, därför 20 dir godtgores honom, 4 dir för
hvart lif. Beloppen utgå antagligen efter gammal häfd; och hofrätternas
förslag har måhända framkallats af önskan att göra dem lika öfver
hela riket.
Då skarprättaren ännu spelade en så viktig roll inom
rättsskipningen var det helt naturligt, att man måste söka få lämpliga personer
att åtaga sig kallet. Men härför mötte alltjämt svårighet. Då Magnus
Mejer 1727 lämnar sin tjänst — vi känna ej hvarför —, antages en
man vid namn Carl Blomberg den 15 jan. 1728 till interimsmästerman
vid kungl. slottet och i hufvudstaden på prof, »att se huru han sig
för-liölle i lefvernet och vid dess syssla», hvarjämte dagen därpå
bödelsdrängen Lindberg inför magistraten förmanas dels att med lydnad gä
Blomberg till handa, dels ock att ställa sig nyktert och flitigt samt »i
synnerhet att hålla sina liderliga kvinnfolk till skicklighet, öfver hvilka
så ofta tillförene varit klagadt». Att döma af ett för Blomberg den 3
juli 1727 utfärdadt pass, därvid fogats vederbörande prästerskaps bevis
för B. och hans hustru, att de åren 1723—27 en till två gånger årligen
begått H. h. nattvard, må emot hans lefverne ingenting hafva varit att
anmärka; han blir likväl icke gammal å platsen. Redan samtidigt med
hans uppträdande i räkenskaperna eller 1727, då han »för underhåll här
i staden» 20 dagar med 16 öre för dag erhåller 10 dir, ser man
utbetalningar för gjorda exekutioner till en Alexander Mejer, möjligen en
son till förutnämnde Magnus Mejer; men hvarken den ene eller andre af
de båda kandidaterna torde hafva motsvarat myndigheternas anspråk,
utan man vänder sig därför till tysken Clemens Helmschläger med
förfrågan, om han ej skulle vilja åtaga sig tjänsten. Denne synes ej hafva
varit ohågad men vägrar dock att begifva sig hit till riket, om man ej
dessförinnan lofvar honom förhöjd lön. Man förklarar sig då härtill
villig, men blott under förbehåll, att han befunnes »så skickelig och
be-skedelig, som man af honom åstundade». Därmed låter han sig nöja,
infinner sig och emottager platsen. Redan den 21 juli 1730 meddelar
ett k. bref till öfverståthållaren, att Helmschläger beviljats 10 dir smt
vid hofstaten för hvart hugg eller exekution, »såsom på landet sker»,
beräknadt från början af maj månad 1729; och borde han nu ock få i
lön af magistraten 200 dir smt, då han vunnit intyg »om sitt stilla och
anständiga lefverne och skicklighet i dess tjänst». Efter förstnämnda
k. bref utgår hans betalning ännu 1743—44, då han justificerar
generalerna Buddenbrock och Lewenhaupt, besökaränkan Mario, bruksskrifvaren
Schedin, fem dalabönder och ännu tre andra; men år 1745 gör han ny
hemställan om ändrad taxa för att såmedelst vinna förbättrade inkomster.
Då uppgifves af slottskansliet och stadens politikollegium, att han
åtnjuter i lön 50(1 dir, i hushyra 100 dir och för bortförande af döda
kreatur frän gatorna 300 dir, utom betalningen för exekutioner efter
1736 års taxa; detta anser K. M:t vara tillräckligt och icke blott nekar
förhöjning utan ålägger magistraten att fastställa viss taxa äfven för
hans privata förrättningar i yrket, »att ej ägarne för dyrt uppskörtas,
när deras döda kreatur skola bortföras». Hans 1746 och 1747 ingifna
räkningar öfver sagda år verkställda förrättningar grunda sig på taxan
af den 3 aug. 1736, hvilken öfverensstämmer med hofrätternas ofvan
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
