Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - IV.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
hvardera till 10 dir, halshuggning med högra handens frånskiljande eller
fullständigt parterande till 15 dir samt »hvart kreatur» till 10 dir, allt
smt. Dessa afgifter utgingo sedan med sagda belopp ända in i början
af 1770-talet och möjligen ännu längre, ehuru det ser ut, som om man
något senare å nyo försökt få den lägre taxan af 1736 tillämpad.
Åtminstone yttrar skarprättaren Jonas Bergman i sin efter Johan Jakob
Anckarströms afrättande ingifna ansökan om 8 rdr 32 sk. tillökning för
sin och de af honom underhållna betjänters »myckna möda vid detta
tillfälle», att med 1736 års taxa kunde han ingalunda vara belåten,
hvadan han ville hafva sin betalning, 51 dir smt, beräknad efter 3 dir smt
å riksdalern. Den myckna mödan vid Anckarströms afrättning anser
han tydligen inbegripa äfven dennes föregående kringförande å de olika
torgen tre dagar å rad för att två timmar hvarje gång ställas i
halsjärn vid skampåle under tafla, därå hans namn och missgärning
tillkänna-gåfvos, samt därefter af bödelsdrängen hudstrykas med 5 par spö, 3 slag
af paret. Mödan för Bergman vid själfva afrättningen inskränkte sig
till högra handens afhuggande å delinkventen samt dennes halshuggande
och steglin g.
I 1734 års lag var skarprättare med hustru, barn och tjänstefolk,
genom stadgandet i straffbalkens 4 kap., tagen i konungens hägn och
förbudet förnyadt mot att hålla hans ämbete för nesligt eller att stänga
honom och hans husfolk ifrån ärligt folks umgänge. Öfverfall å honom
eller hans medhjälpare å rätteplatsen eller annorstädes »med stenar, hugg
och slag» bestraffades såsom brutet edsöre, till dess k. f. den 20 jan.
1779 bestämde påföljden till plikt af 200 dir för hvar i gärningen
delaktig. Men i trots häraf och ehuru en och annan af dessa
»ämbetsmän» genom ett »stilla och anständigt» lefverne samt förbättrade
inkomster — därtill vid förrättningar hörde fri skjuts för en häst till och
ifrån afrättsplatsen — möjligen kunde tillvinna sig en viss aktning,
för-blef dock alltjämt själfva yrket afsky dt och dess innehafvare i allmänhet
föremål för folkets afvoghet och förakt. Ett rätt bevisande uttryck
härför hafva vi funnit i en skrifvelse från länsstyrelsen i Nyköping af den
20 jan. 1738, däruti öfverståthållaren i Stockholm ombedes besörja, att
i därvarande barnhuset måtte varda upptagna »tre stycken omyndiga
fader- och moderlösa bödelsbarn, b vilka där (i Nyköping) ej kunde
omhändertagas hvarken i tjänst eller handtverk, ej heller där funnes några
fästningsverk, att de där inne till någon tuktan och undervisning skulle
kunna hållas.» Men där mera kräfvande »nattmans»-sysslor föranleda
någon fördelning af mästermannens värf, framkallas ock häraf en
skillnad i socialt anseende mellan mästermannen och bödelsdrängen, hvilken
senare får sig de lägsta uppdragen anvisade. Detta får äfven sitt
officiella uttryck, såsom visas af en den 14 nov. 1753 af K. Maj:t
fastställd dom öfver gardessoldaten Anders Olofsson, som mördat sitt enda
barn, en nio-årig dotter, och därför dömts: att androm till skräck och
varning ställas å Norr- och Södermalmstorgen en timme vid en påle med
en tafla öfver hufvudet, hvarpå hans brott skulle utsättas, samt på
hvardera stället afstraffas med 10 par spö, tre slag af paret, därefter han,
sedan honom lämnats rådrum till en kristlig beredelse, skulle utföras
till afrättsplatsen, där mista högra handen, halshuggas och på det sättet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
