Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - V.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
uppgifva de fästningar, till hvilka arbetsfångar måtte försändas, i
öfver-ensstämmelse hvarmed domstolarna ägde att, på sätt vanligt varit, i
utslagen stadga arbetsstället för den brottslige. Då ej rum å fästning
vidare förefunnes, ägde krigskollegiet flytta fångar till annan ort men
med skyldighet att därom underrätta vederbörande domstol; fångar på
obestämd tid, som dömts af öfverståthållare eller landshöfding, finge
däremot icke förflyttas utan samtycke af den, som dömt.
Äfven k. brefvet den 16 okt. 1803 står i tydligt sammanhang med
1798 års reformsträfvanden. Det hade sin stora betydelse, då det
nämligen bestämde, att lampa med olja eller tran och en sex tums
bomulls-veke skulle i fångrum brinna under 8 timmar om dygnet från och med
november till och med februari månad samt fyra timmar om dygnet
under månaderna oktober och mars.
Af ännu större vikt för reformen var dock det k. brefvet af den 15
febr. 1803 till kammarkollegium och statskontoret angående förbättrade
lönevillkor för fångbetjäningen i riket. Väl hade K. M:t i brefvet den
27 nov. 1798 förklarat sig ej hafva funnit skäl för handen att öka
antalet af eller lönerna för vaktbetjäningen vid rikets fängelser; men
då de båda nämnda ämbetsverken, begagnande sig af ett tydligen icke
så menadt yttrande i det k. brefvet, åter den 20 sept. 1802 inkommo
med en ny hemställan uti ärendet, därvid påpekande dels ojämnheten i
vaktbetjäningens aflöning, växlande för vaktmästarne från 16 rdlr 32
sk. till 36 rdlr och för slottsknektarne från 10 rdlr till 20 rdlr, dels
ock deras olika antal vid olika häkten, fann sig K. Maj:t icke kunna
undgå att upptaga* frågan till behandling. Fångbevakningens ställning
hade, såsom vi uti det föregående visat, länge varit förbisedd eller
ringaktad;. nu börjar dess betydelse för samhället likasom och i och för
sig vinna beaktande. »Fångbevakningen», yttra ämbetsverken, »är af
mycken vikt för allmänna säkerheten; och en så sträng tillsyn och*
noggrannhet, som i detta fall är af yttersta nödvändighet, kan aldrig
vinnas, så länge vaktbetjäningens villkor på de flesta ställen för det
närvarande äro sämre än själfva fångarnes.» Den borde därför
försättas uti sådana förbättrade löningsvillkor, »att de under åtnjutande af
en någorlunda tarflig utkomst, med drift och noggrannhet kunde
uppfylla sina skyldigheter». De afskaffade slottsskrifvartjänsternas åliggande
att utgifva och redovisa fångförtäringsmedlen öf v er flyttades nu å
vaktmästarne, hvilkas lön bestämdes till 50 rdlr, under det vaktknektslönen
sattes till 25 rdlr. Antalet af bevakningspersonal vid de olika
fängelserna fastställdes; det växlade från 1 vaktmästare och en vaktknekt såsom
vid länshäktet i Visby, Växjö, Kristianstad och de fästningsfängelser,
där militär bevakning fanns att tillgå, till 1 vaktmästare och 6 vaktknektar
såsom vid häktena i Nyköping, Västerås, Jönköping och Uleåborg.
Ännu en åtgärd i detta sammanhang vidtogs genom
öfverståthållare-ämbetets med konungens tillstånd verkställda omarbetning af de för
Smedjegårdshäktets vaktbetjäning och fångar utfärdade reglementen, hvilka
nu i nytt skick utfärdades den 1 okt. 1803 och genom kungl. cirkuläret
den 12 februari 1808 anbefalldes till allmän efterföljd vid fångvården
inom kronofängelserna i riket, dock med undantag för amiralitetsfängelset
i Karlskrona.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
