Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - V.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
hägn för vaktbetjäningen, dess form samt förvandling och användning af
de enligt instruktionen till äfventyrs ådömda böter. Egendomligt nog
bestämmes, att af dessa böter skola anordnas de medel, hvilka erfordras
för inköp af en- och granris till fängelset samt för rengöring af fångarnes
kläder.
I reglementet för fångarne finner man de gamla paragrafernas
för-maningstal uteslutna, hvadan reglementet själft mycket minskats i omfång.
De fruktansvärda påföljder, hvilka i hvart särskildt fall enligt det gamla
reglementet drabbade olydnad mot dess föreskrifter, äro här utbytta mot
hänvisningar till hvad allmän lag i ty fall bestämmer, utom i den
händelse fångarne motsätta sig eller förolämpa vaktbetjäningen, då
hänvisning sker till krigsartiklarna, eller då de efter redan erhållen varning
å nyo tillåta sig utfara i eder och svordomar, då de, i brist af böter,
kunna näpsas med tjänlig husaga efter öfverståthållarens eller
landshöf-dingens bepröfvande. Straffbestämmelsen för hädelse emot Gud är
borttagen, så ock för förgripelse mot predikanten samt för lastande eller
smädande af öfverhet, domare och exekutorer eller tadel mot lag och
rätt. Icke utan någon ovisshet om anledningen finner man ock
försvunnen den punkt, som afsåg att betrygga ett aktsamt handhafvande af
de katekeser och psalmböcker, som till begagnande lämnats fångarne;
med de stadgade stränga påföljderna, hvilka troligen redan länge
upphört att vinna tillämpning, har hela skyddet lämnats därhän. Inom
fängelset begångna mindre brott, som kunde försonas med böter till
högst, 50 dir smt, ägde öfverståthållaren, hans kansli samt
landshöf-dingen att upptaga och afgöra; gröfre brott skulle förvisas till allmän
domstol. Men alla efter reglementet ådömda kroppsstraff borde alltid
verkställas inom smedjegården »till skräck och varning för de andra
fångarne», hvarefter de brottsliga likafullt skulle undergå det straff dem
för förut begångna brott kunde varda ålagdt; dock att, där sådant straff
kunde gå å lif, påföljden för därtill dömd fånges brott inom fängelset
skulle under dödsstraffet begripas.
Den mest betydelsefulla af de författningar, hvilka vi sammanlänka
med reformen af år 1798, är dock att finna i den k. förordning,
hvilken Gustaf IV Adolf den 27 febr. 1804 från slottet i Karlsruhe utfärdar
om allmänna arbetsställen för Svea och Göta riken samt
storfursten-dömet Finland. Såsom vi förut visat, hade Gustaf II Adolfs
tukthus-organisation aldrig kunnat genomföras; följden däraf hade blifvit, att
förde arbetslösa kringdrifvande män och kvinnor, hvilka måste tagas i
förvar utan att kunna såsom sjuka eller fattiga pröfvas till arbete odugliga,
konungens slott och fästen måst såsom arbetsställen upplåtas. Genom
k. f. den 24 mars 1748 hade bestämts beträffande kringstrykande
tattare, att dylika skulle där arbeta eller ock afstraffas med spö eller
ris, hvilket sistnämnda alternativ k. br. den 17 nov. 1772 blott för
3:e gången upprepad förseelse tillät domaren ådöma. Tjänstehjonsstadgan
1686 likasom den af 1723 bestämmer äfven för »lösa» kvinnor arbete
vid konungens slott, fästningar eller ladugårdar. Väl hade man, för att
verkligen kunna åstadkomma något arbete för dessa arbetsdömda, tagit
spinnhusen för detta ändamål i anspråk; men de flesta af dessa hus
hade, såsom vi visat, snart nog måst upphöra, och inom de återstående
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
