Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - VI.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
fångens hjärta måste renas, hans samvete väckas och hans förnuft
bibringas ett riktigt begrepp om människans sanna värde. Detta vinnes
ej med någon brutal och orättvis behandling, utan måste fångens oarter
utrotas »genom den eftertanke, som ensligheten påkallar, den arbetsamliet,
som blir ett villkor för hans eget välstånd, den undervisning, som
lämnas med mildhet, den behandling, som med lugnt allvar utöfvas.»
Cell-systemet är således det nyttigaste af de båda, livilka finnas för
fängelsebyggnader, och bör därför föredragas framför det andra, som samlar
fångarne i större salar; det förra är visserligen också det dyraste, men
»samhället vinner successive hundrafaldt mer af fångarnes förbättrande
än det förlorar en gång för alla genom skillnaden af byggnadskostnaden».
Blott för den redan förbättrade klassen anser han att, om ekonomiska
skäl skola gälla, ett par salar för gemensamt arbete må i cellfängelset
anordnas.
Efter att hafva visat, det ensamt hufvudstaden »genom sin
utsträckta industri kunde bereda tillfälle till en tjänlig sysselsättning»,
föreslår han den förordade anstaltens upprättande vid kronospinnhuset i
Stockholm. Öfvergående därefter till skildringen af fångens tillbörliga
behandling, hans arbete, undervisning och bestraffningar, visar han, huru
det dåvarande sättet att sysselsätta och behandla fången vore i högsta
måtto förfeladt. Ju gröfre brott, dess gröfre arbeten, ansåge man. Det
vore ett misstag; ju större brott, dess mera enslighet, det vore det
riktiga. Han klandrar fångens rätt att efter godtycke använda sitt gage
och sina premier, till och med till brännvinsförtäring, »som utdelas af
själfva fång b et jämngen». Principen borde vara, att fånge med sitt
arbete må aftjäna den kostnad, han förorsakar staten. Till
arbetsföremål borde väljas sådana, som fången kunde förrätta ensam. Kronan
skulle besörja fångarnes föda. Fångarnes elitklass kunde få om
söndagen af veckans arbetsförtjänst förfoga öfver 4 sk:r, därför de
ägde genom vaktbetjäningen uppköpa livad de åstundade, med
undantag af starka drycker eller annat mot husets säkerhet och ordning
stridande.
Framställningen rör sig därefter om styrelsen vid anstalten och om
fångars frigifvande. För att komma till rätta med systemets »måhända
svåraste problem», hela allmänhetens inrotade fördomar emot den
lös-gifne fången, har man, heter det, haft för afsikt »att stifta ett sällskap,
hvars filantropiska ändamål vore, att dels besöka fängelserna för att
bevaka fångarnes lagenliga hållning, dels särskildt sysselsätta sig med
förbättrade fångars återinförande i samhället». »Och», fortsätter den ju i
följd af förberörda kungl. brefvet den 3 febr. 1825 väl underrättade
författaren, »Kungl. Maj:t, som så mildt upptager hvarje
människo-älskande tanke i sitt konungsliga hjärta, har redan beslutat detta
sällskap och anförtrott ledningen af dess ärenden åt den unge furste, som
ärft dess ädla tänkesätt.»
Under ett så högt beskydd, med tillhjälp af sällskapets kring hela
riket spridda medlemmar och med biträde af prästerskapet, borde det
viktiga resultatet kunna ernås och hvarje förbättrad fånge således,
införd i något hus, tjänst eller verkstad, af sin under fängelsetiden vunna
konstfärdighet kunna på ärligt sätt finna sin lifsbärgning.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
