Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - VI.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
andra. Därmed försvårades omsättningen bland de till allmänt arbete
dömda. Genom k. kung. den 30 maj 1834 bestämdes dock
tjänstetiden för pioniererna till minst 2, högst 4 år; men detta gällde ej
personalen inom korrektionsinrättningarna. Trängseln inom dessa ökades;
brott begingos därinom i afsikt att därmed förskaffa sig laga dom på
viss strafftid, enär möjligheten att på detta sätt återvinna friheten var
större än den, som ägde rnm för enbart försvarslösa utan vänner eller
hjälpare. De fördelar för dessa, Akerhielm sålunda förtecknar: »en
fångkost, som i värde uppgick till 5 skilling b:ko om dagen, hela rena
kläder, som fången vid ansvar själf skulle vårda och laga, rena luftiga
bostäder och en omsorgsfull sjukvård, besörjd af friska fångar», allt
vederlag för ett arbete »från kl. 5 om morgonen till kl. 8 om aftonen
med vissa stunders hvilotid», förmådde ej försona dem med sitt öde;
och i den mån deras antal ökades, förstärktes svårigheten att bland
dem uppehålla nödig disciplin. Ar 1832 hade de försvarslösas antal å
Långholmen nått upp till 954; i Malmö uppgick personalens
maximi-siffra till något öfver 700. Vid sagda års utgång hade hela
fång-numerären i riket, år 1813 utgörande lägst 1,774 personer, ökats till
lägst 4,500 personer; således en ökning under 20 år af 150 %, under
det folkmängden samma tid tillväxt endast omkring 14 %1 Om den
relativa proportionen mellan folknummer och fångnumerär under hela
perioden fortfarit, skulle den senare 1833 hafva utgjort blott 2,061 i
stället för 4,500. Akerhielm drager häraf den slutsatsen, att
fångantalets oerhörda tillväxt måste vara framkallad af alldeles särskilda
sociala förhållanden, hvilkas bättrande icke kunde tillhöra fångvården;
och häruti hade han obestridligen så rätt, att man blott med
deltagande kan åskåda den ojämna strid, han med sina
korrektions-anstalter söker utkämpa mot samhällsskador, hvilka omöjligen, äfven
med de bästa penitentiära åtgärder i världen, kunnat pa denna väg
vare sig förekommas eller afhjälpas.
Hvilka voro då emellertid dessa förhållanden? Han nämner främst
den moraliska och fysiska vanvårdnad, under hvilken de mindre
bemedlade klassernas barn uppväxte. Vidare den brist på utkomstutvägar,
den allmänna näringsfliten medhunnit bereda en snabbt tillväxande
befolkning, för tidiga äktenskap mellan obemedlade personer samt deras
bosättning å för små jordlotter, falska begrepp om själfständighet och
oberoende, liknöjdhet för religiösa, husfaderliga och husmoderliga plikter
och framför allt lättja, bevisad särskildt däraf att kvinnokönet, ehuru
det talrikaste i folknumerären, blott utgjorde en fjärdedel af brottslingar
och fångar. Eget nog, nämner han här och i detta sammanhang
ingenting om den ekonomiska lagstiftning, som utan allt tvifvel bar största
skulden i de missförhållanden, under hvilka fångvårdsarbetet trycktes;
men ännu då hade till och med män i hans ställning icke nog
förstått brännvinsförfattningarnas inflytelse å ett folks sedliga och
ekonomiska tillstånd. Han meddelar likväl, att af de försvarslösa 8/9 förut
straffats för brott samt att fängelsernas och korrektionsanstalternas
»egentliga befolkning» utgjordes af »f. d. värfvade soldater, f. d. handtverkare
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
