Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - VII.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
vinet, och till och med att, oaktadt gifna befallningar, fångar funnit
tillfälle att olofligen och i smyg berusa sig samt därunder begä mord och
våldsgärningar: ett förhållande, som borde vara uti en dylik inrättning
omöjligt.»
Det är tungt drabbande ord, med hvilka de dyrbarare och mindre
lätt åstadkomna straffanstalternas målsman här träffar det billigare och
med mindre svårighet anordnade verk, hvilket hans efterträdare med
undanskjutande af honom själf och hans planer både åvägabragt och,
man kan ej neka det, nog optimistiskt bedömt. Synnerligen
betecknande är uttalandet om brännvinet i fängelserna. »En af de
bekymmersammaste anledningar till oordningar i ett svenskt fängelse och den
svåraste att afböja», säger ock generalauditören Netzel, ledamot af
styrelsen, i sin ämbetsberättelse den 28 okt. 1837, »är det olyckliga begäret
efter brännvin, för hvars tillfredsställande tusende intriger uppstå. Från
styrelsens sida hafva de strängaste föreskrifter blifvit meddelade till
förekommande häraf, och vid hvarje inspektion hafva alla de åtgärder blifvit
vidtagna, som till ändamålet ansetts leda och som stått i den
inspek-terandes makt; men ännu är det onda icke besegradt.» Hur skulle man
väl ock kunnat begära att besegra ett »ondt», hvilket ännu behärskade
lagstiftningen och för nationens stora flertal gällde såsom ett »husbehof»?
Ett ganska talande bevis på huru högt Löwenhielm satte
cellsystemets uppgift finner man i hans förslag rörande penitentiäranstalternas
ämbets- och tjänstemän. »Styrelsen af en sådan inrättning», säger han,
»hvilar hufvudsakligen på tvenne personer, nämligen chefen, som bevakar
det hela, och den, som egentligen har sig fångens moraliska bättring
anförtrodd.» Den förra posten borde anförtros åt någon, som vore eller
varit militär och som i rang och lön borde ställas lika med en
regementschef; den prästerliga befattningen borde lönas lika med ett pastorat
af andra klassen och berättiga innehafvaren att efter t. ex. 15 års tjänst
erhålla ett första klassens pastorat. Bevakningsbefälhafvaren borde äga
majors rang och lön. Samma skala följes hela vägen. »Skall», säger
han vid tanken på mötande inkast, »det föresatta målet vinnas, måste
medlen äfven användas; ty i annat fall blir det hela en förfelad åtgärd,
snarare bidragande att öka oreda och elände i landet än att minska
desamma.»
I de utlåtanden, hofrätterna afgåfvo öfver lagkommittéens reviderade
förslag till allmän kriminallag, vidrördes ock fängelsesystemet. Skånska
hofrätten tillstyrkte, »att en eller flera af de redan befintliga
korrek-tionsinrättningarna, så fort ske kunde, organiserades i enlighet med de
af lagkommittéen för penitentiärsystemet föreslagna grunder». Göta
ho fr ätt, som såsom »straffets egentliga och förnämsta ändamål»
betecknade brottslingens förbättring, hvilken man sökt befordra genom redan
etablerade korrektionsinrättningar, fann »mera förenligt med nationens
sanna fördel att framgå konsekvent och frimodigt på reformens redan i
betydlig mån beträdda bana än att nu klenmodigt draga sig tillbaka och
lämna till pris alla de uppoffringar, som redan blifvit gjorda för det
stora och viktiga ändamålet». Framåtgåendets uppgift vore att
organisera landets straffanstalter i öfverensstämmelse med lagförslaget. Svea
Jiofrätt ansåg däremot, att då väsentliga anmärkningar blifvit fram-
Wie sel gren, Sveriges fängelser och fångvård. 25
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
