Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - VIII.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
panier måst intagas. Öfver liufvud uttalar sig dock styrelsen om kela
kåren med rätt mycken tillfredsställelse; men ogrumlad kunde denna
dock svårligen vara, då man nämligen inhämtar, att af soldatklassens
479 man under år 1843 straffats icke mindre än 135 och år 1844, då
styrkan uppgick till 427 man, 105, under det år 1843 af
tastningsklassens 1,119 man straffats 207 och af dess 1,660 man år 1844 ett
antal af 426. Och bland de gärningar, därför brotten ålagts, finner
man icke blott fylleriförseelser till stort antal, insubordinationer och
rymningar, utan äfven bestämda brott såsom mordbrandsförsök,
förfalsk-ningsbrott, kronopersedlars förskingring samt ett stort antal snatterier
och stölder.
Erfarenheten visade dock hastigt nog, att man med denna åtgärd
ändock icke förmått bereda önskadt utrymme i fängelserna. Uppgifterna
rörande antalet af de personer, som under löpande året förvarats i länens
och de större städernas fängelser, visade för år 1835 siffran 12,431, för
ar 1838 siffran 19,007, för år 1841 siffran 16,859; därefter steg den
till 17,579 år 1842, till 19,636 år 1843 och till 19,871 år 1844, under
det att landets folkmängd under samma år 1835—44 stigit blott från
3,025,439 till 3,138,887 personer. Antalet af de i Stockholms stad och
rikets län för försvarslöshet och olofiigt kringstrykande häktade och
tilltalade personer, som år 1835 utgjorde 2,741, besteg sig 1844 till 5,720.
Man kände sig inför dylika förhållanden nödsakad att skänka allt större
uppmärksamhet åt de röster, hvilka yrkade ändring i själfva lagen och
kräfde begränsning i polismyndigheternas rätt att med fängelse för
lifs-tiden straffa den, som af en eller annan orsak vårdslösat sitt förvärf
och icke lyckats erhålla »försvar» af andra.
Så blef då verkligen den 29 maj 1846 en ny »stadga angående
försvarslösa och till allmänt arbete förfallna personer» utfärdad, hvilken,
om den än icke genomförde alla de förändringar Livijn yrkat, dock
måste erkännas hafva, med begagnande af hans fingervisningar, fört
lagstiftningen i detta stycke ett stort steg framåt.1 De för försvarslöshet
och olofiigt kringstrykande häktade hade år 1845 bestigit sig till 6,526;
år 1847 hade deras antal sjunkit till 4,252 och till 4,089 år 1848.
Föreskriften i den nya stadgan om ådömandet af viss bestämd arbetstid
för alla dem, som gjort sig till allmänt arbete förfallna, och rätt till
frigifning för den, som under hälften af arbetstiden uppfört sig väl samt
intjänat, man 75 och kvinna 50 kronor, måste tydligen verka
nedsättning i numerären; och bestämmelsen, det fångvårdsstyrelsen efter i
stadgan angifna grunder skulle fastställa arbetstiden för dem, hvilka
ännu sutto inne på obestämd tid, förskaffade under år 1848 friheten åt
tillsammans 577 personer, hvilka annars, under fruktlös väntan på något
laga försvar, kunnat få flera eller färre år kvarstanna.i arbetsfängelserna.
Vid slutet af år 1850 hade antalet af dem, som under de senaste fem
åren dömts för försvarslöshet, nedgått med mer än 1,000 personer.
Genom k. k. den 13 juli 1853 gjordes vissa ändringar i och tillägg till
1846 års stadga, hvilka liufvudsakligen afsågo behandlingen af förut
ostraffade försvarslösa.
1 Hammarskölds yttrande anf. st. sid. 78.
«/
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
