Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - VIII.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
sysselsättning men ej staten största möjliga vinst, samt att vid de stora
gemensamhetsfängelserna företrädesvis borde utföras för fångvårdens ocli
statens egna behof afsedda arbeten, därmed den frie arbetaren ej måtte
erhålla grundad anledning till klagan öfver intrång i sin verksamhet.
Men hvad däremot anginge cellfängelserna, hvarest blott med största
svårighet lämpligt arbete kunde åt fångarne förskaffas, ansåge styrelsen
försöken i detta syfte i de flesta fall skola komma att misslyckas, därest
icke fångarne tillätos att sysselsätta sig med handtverksarbeten. Styrelsen
hemställde därför, att, då dessa ej kunde i nämnda fängelser erhålla
någon större utsträckning men, genom inlärande däri, fångarne skulle
kunna såsom nyttiga medlemmar af det fria samhället efter utgången
ur fängelset tillgodogöra sig sin vunna färdighet, K. Maj:t, enär den
genom 1852 års bref villkorligen bestämda inskränkning i arbetsfri*
heten inom kvinnofängelset i Norrköping redan upphört, ville med
anledning af riksdagens skrifvelse förklara hinder af 1846 års bref icke
möta för beredande af arbetstillgång åt de inom cellfängelserna
förvarade fångar. Genom k. brefvet den 28 febr. 1858 bifölls hvad
styrelsen sålunda hemställt.
Härmed tycktes hindret vara undanröjdt; styrelsen hade erhållit
tillstånd att införa handtverksarbetet i cellfängelserna och därmed ock
i uppfostrande syfte låta det medverka vid fångbehandlingen. Enhvar
inser lätt den stora betydelsen häraf. Men ett annat och vida svårare
hinder för verkställigheten häraf återstod.
För att så mycket som möjligt minska bördan af och kostnaderna
för fångtransporterna hade man vid genomförandet af fängelsereformen
gjort fängelserna snart sagdt så många som möjligt och på samma
gång så stora, att de icke blott skulle kunna rymma rannsakningsfångar
och fångar på kort tids enkelt fängelse eller på vatten och bröd utan
ock straffångar för en tid af ända till två år. Härmed hade reformens
grundplan i icke ringa mån grumlats. Med hänsyn till rannsaknings-,
fängelse- och vatten- och bröd-fångarne var det fullt riktigt att efter
den gamla länsindelningen ordna fängelsedistrikten; ty
rannsaknings-fångarne voro blott hållna i förvar af länsadministrationen, och de
be-mälda fängelsefångarnes strafftider voro så korta, atc de egentligen icke
kunde blifva föremål för annan fångvård än den, som kunde hvar som
helst åstadkommas. Men att däremot, samtidigt med det man erkände
den verkliga fångvården såsom en rikets angelägenhet, hvars
ombesörjande man anförtrott åt en centralstyrelse i hufvudstaden, fortfarande
anlita länsgrunden vid anordnandet af fängelser för straffångar med så
lång strafftid, var ett fel, så stort, att dess ofördelaktiga följder i olika
riktningar ganska snart måste göra sig märkbara.
Det förefaller nära obegripligt, huru man kunnat göra sig
skyldig-till detta fel, då man ju hade hundraåriga erfarenheter af det omöjliga
uti att skaffa länsfängelsernas fångar sysselsättning. Och om man än
ansåg, att främsta hindret härför varit att finna uti bristande utrymme
inom själfva fängelserna, hvilket hinder numera skulle vara häfdt, så
hade man ju ändock, såsom vi sett, blicken öppen för faran af att
med den frie arbetaren från fängelserna öppna en täflan, hvilken, ju
mindre platsen var och ju färre handtverkare den därför kunde föda,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
