Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - II. Literära sträfvanden vid början af 80-talet. — «För Morgonbris». — Utkast och projekt från denna tid
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
de hette språkfråga, demokrati, tankefrihet i religiösa ting,
kvinnofrigörelse, realism i konsten eller annat, begynte fylla
med stridslust och kritik.
Någon literatur, som skulle motsvarat denna
intressenas riktning åt det aktuella, hade emellertid icke uppstått i
eget land. Bland de stora diktarenas epigoner voro
Theo-dor Lindh, Gabriel Lagus och Karl Robert Malmström föga
kända af den yngre generationen, som för resten icke i dem
fann någonting nytt, Wecksell lästes knappast mera än de,
de yngres, Rafael Hertzbergs och O. M. Reuters, dikter hade
med all sin välklang icke bärkraft nog, och en nybörjare
som Gånge Rolf kunde endast tjäna som tillfälligt uttryck
för några ytterlighetsifrares utopier.
Äfven på den finskspråkiga literaturens fält var det
ännu så länge tämligen öde. Efter Ahlqvist och Krohn
hade några enstaka diktare uppträdt, men icke häller deras
värk väckte den stora genklangen. Tecken funnos dock,
som tydde på andra tider. Päivärinta hade, utgången ur
folket, gifvit de första uppslagen till en fullkomligt
oförskönad folklifsskildring, Minna Canth hade publicerat ett par
af sina dramer, nutidstrogna i högsta grad äfven de, ehuru
ännu icke behandlande några sociala problem, och Juhani
Aho hade, med rikare bildningsförutsättningar och
ungdomens möjligheter framför dessa två, just börjat sin bana. Det
jäste och knoppades sålunda inom denna literatur, och när
den sedan tog en riktning, ur hvilken många förträffliga saker
framgått, skedde det icke minst på grund af utländska
«realistiska» inflytelser: Dostojewski och Tolstoi, Ibsen,
Björnson och Kielland, Maupassant och Zola hafva med idéer
och form sin andel i den nyaste finska literaturens daning,
om ock den vetat behålla sin själfständiga grundton. Det
var den med så blindt oförstånd häcklade
«kosmopolitis-men», som nu bröt in med sitt stänk af idéer utifrån ocli
gaf ungdomen, till partihjältamas förvåning och förfaran,
annat att tänka på än endast språkstridema. Med all sin
naturliga nödvändighet och ovärderliga nytta hade dessa
i slutet pä sjuttiotalet så uppslukat alt intresse, att de
ho-tadé att hämma en stor del andliga sträfvanden, att rent af
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
