Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - III. Vistelse i Paris. — Hemkomst. — Andra upplagan af «För Morgonbris». — «Frun emanciperar sig». — Öfversättningar. — «Nya vers». — Uttalanden och planer
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
tyckte icke om satiren på den öfverdrifna kvinnofrigörelsen
och var rätt skarp. Detta upprörde Tavaststjernas vänner
mycket och det var fråga om en offentlig motkritik, men
den blef icke af; jag vill minnas vi funno att stycket själft
egentligen icke gaf tillräckligt underlag för ett försvar.
»Frun emanciperar sig» är ett i det hela harmlöst,
med en del lyckade och en annan del misslyckade
kvickheter kryddadt skämt öfver en ung fru, som af sina ogifta,
kvinnosaken tillgifna väninnor låter förleda sig att göra i
emancipation, men genom deras beteende mot hennes man
och hennes hem blir kurerad. Figurerna äro rätt
schablonmässiga, idén är icke häller någonting vidare, ehuru den för
tiden kunde hafva ett visst behag af nyhet och aktualitet,
men stycket försvarar sin plats såsom en icke oäfven «lever
de rideau» genom att dialogen löper med fart, replikerna
gifva hvarandra ledigt och all bismak af teater saknas. Nu,
liksom senare, var det denna naturlighetens förtjänst, som
främst kännetecknade Tavaststjernas försök för scenen. Men
han saknade två väsentliga betingelser för att lyckas såsom
dramatisk författare: förmågan att koncentrera en handling
och förmågan att koncentrera en djupare tanke i en replik —
såsom ju öfverhufvud det afrundade slutet så ofta brast hos
honom. När en fyndig och hälst litet spetsig vändning
und-slapp hans penna, var han gärna böjd att i den finna en
tillfredsställande ersättning för tankeskärpa och djup; och
icke sällan förledde denna uppfattning honom att tycka att
en rad samlade desto mera filosofi inom sina ord, ju mera
öfverraskande och konstig den syntes.
På våren 1885 besökte den danske författaren Herman
Bang Finland, uppträdande i åtskilliga städer såsom
föreläsare och skådespelare. De flesta minnas väl ännu hvilka
entusiastiska känslor han rörde upp hos en del af den
kvin-liga publiken och hvilka kalla skålar en del af kritiken
sköljde öfver denna hänförelse. Tavaststjema hade af
gemensamma bekanta blifvit ombedd att taga hand om Bang,
och han bjöd till att göra det på bästa sätt, bland annat
genom att vara honom följaktig på någon del af hans tumé
i den finska landsorten. På förhand kan hvarochen, som
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
