Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - VI. Resa till Köpenhamn och Sverge. — Svenska Literatursällskapets pris. — Giftermål. — «Hårda tider». — «Fyra dramatiska småstycken». — Vistelse i hemlandet. — «Unga år». — «Uramo torp». — Tavaststjerna presenteras i Tyskland
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
därför passerade tämligen oanmärkta; de tyckas icke häller
i Sverge blifvit af kritiken observerade.
Vintem och våren förflöto på Malm under allehanda
literära sysselsättningar. Några af de noveller, som ingå i
samlingen »Unga år» påbegyntes eller gjordes fardiga, andra
utkastades, men stannade vid början, och tanken på en
dramatisering af »Hårda tider» uppehölls fortfarande. Bland
utkasten märkas i främsta rummet flere studier till den längsta
novellen i »Unga år», den, som bär namnet
»Impressioni-sten» och handlar om en person med särskildt utprägladt
sinne för att upptäcka djuriska drag i människors
fysionomier och därigenom sluta sig till deras sinnelag. Det
egendomliga motivet har föresväfvat Tavaststjerna i olika former.
Han synes först varit betänkt på att inskränka det sålunda,
att han själf skildrar en typ, som erbjudit en stor likhet med
en häst, det vill säga han skulle hafva utfört den bild, som
i novellen i fråga gifves af en af »impressionistens» kamrater,
den så kallade »Hästen». I denna riktning har han
påbe-gynt en skiss, som han kallat »Hästmänniskan» och förlagt
till Lund. Där säger han: »Min blick för de rent djuriska
egenheterna i en människas yttre hade just under de sist
förflutna veckorna uppöfvats i en hög grad, tack vare min
svenske vän, som hade en formlig mani att leka menageri
med mänskligheten. Min impressionism hade nått en abnorm
känslighet genom våra veckolånga reduktioner af människor
till djur, hvarhälst vi träffade på dem, i järnvägskupén, på
värdshus eller i sällskap. Och den unge mannens
hästkaraktär föll mig genast i ögonen med en tydlighet, som gjorde
mig nyfiken att lära känna honom närmare. Vid kaffet
närmade jag mig honom och inledde samtal. Han gaf till ett
litet gnäggande skratt, när jag skämtade och tog för öfrigt
an de lustigaste hästallyrer, alt medan han talade.
Näsvingarna lefde, och jag väntade bara att han skulle frusta».
Sedermera är motivet något vidlyftigare utfördt i ett
annat utkast, som förtjänar att anföras fullständigt, emedan
det innehåller ett af dessa många raska uppslag, hvilka
lofvade rätt mycket, men icke blifvit fullföljda:
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
