Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - VII. Schweiz, Italien, Berlin. — «Korta bref från en lång bröllopsresa». — «I förbund med döden». — «Heder och ära». — Sverge. — «Kapten Tärnberg». — «Kvinnoregemente». — «Finska vikens hemlighet». — Återkomst till Finland
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
konsten och literaturen pä lockande banor en ny framtid till
möte, voro fulla af de ljusaste förhoppningar. Denna
stämning gaf äfven åt deras enskilda lif sin prägel, och sällan
har väl hos oss existerat en sådan glad sammanhållighet,
oberoende af språk och andra partifrågor, som de yngre
artisternas och literatörernas under denna tid.
Man skulle tycka att Tavaststjerna bort vid sådana
förhållanden finna sig väl i den förstående kretsen. Han kunde
icke undgå att märka huru högt han var uppburen af dem,
hvilka eldades af samma sträfvanden och idéer som han.
Men han var det icke blott där: ty trots all offentlig
ovänlighet hade Tavaststjerna isynnerhet genom «Hårda tider»
förvärfvat sig en stor mängd beundrare och vänner, hvilkas
sympati kanske blott hade det felet, att den var altför
tillbakadragen och tyst för att med sin uppmuntran nå ända fram
till honom själf.
Huru som hälst, så trifdes han icke. Redan på våren
1892 hade han åter begynt längta ut. Hemlandets mark var
honom för karg och hemlandets människor för kalla. Han
fick för fa intryck och tyckte sig blott dragas ned. Han
ville hafva sol och värme och yppighet, han hoppades så
ofantligt mycket af nya intryck i nya länder, och till hans
längtan bidrog väl ock det, att han fjärran från den inhemska
omgifningen kunde tänka sig att strängare lefnadsvanor skulle
stärka hans nerver, och att han trodde sig i ett mildare
luftstreck bättre fa bukt1 på sin tilltagande döfhet. Altnog, i
slutet af november 1892 begaf han sig, åtföljd af sin hustru,
till utlandet i afsikt att stanna borta så länge det någonsin
blefve honom möjligt. För sin resa anhöll han om ett
understöd af senaten, hvilket dock blef honom förvägradt.
Nästan direkt gick färden till Montreux. I Weimar
hade Tavaststjerna träffat Strindberg, af hvilken han «behöll
intrycket af ett barn». Vid jultiden har han ännu ej besegrat
den pessimistiska stämning, som dref honom bort från Finland.
Döfheten och nervositen hafva endast ökats, och det är rätt
ondt om existensmedel. Han talar om ett dramatiskt arbete,
som han håller på med och som skall vara bygdt på ett
fosterländskt stoff; det är det enda, menar han nu, som kan
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
