Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - VII. Schweiz, Italien, Berlin. — «Korta bref från en lång bröllopsresa». — «I förbund med döden». — «Heder och ära». — Sverge. — «Kapten Tärnberg». — «Kvinnoregemente». — «Finska vikens hemlighet». — Återkomst till Finland
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Bellaggio, «det vackraste ställe på jorden». Ett sådant
naturintryck tager form i den hänförande beskrifningen öfver den i
Neapolitanska bukten, hvilken ingår i «En patriot utan
foster-land», och det låter honom betecknande medgifva: »jag var
lycklig ett litet tag, tror jag». Stoffet till denna bok gafs
honom för öfrigt genom ett sammanträffande med en landsman
här, liksom ett annat mindre ämne koncipierades på grund
af ett möte med en landsman i Genua och bearbetades i
<Kapten Tämberg». I sin novell «I förbund med döden»
talar han en gång • om de »mystiska» intrycken från denna
fard, och på ett annat ställe om vistelsen i Venedig, som var
•en enda oafbruten vaka, en fåfäng kamp med de hvarandra
jagande intrycken för att bringa dem till lugn . . . underbara
intryck, halft historiska, halft fantastiska! . . . allting hade
berört honom så sällsamt djupt och personligt, det var ingen
distraherande lustresa han gjort, tvärtom, det hade varit en
kvalfull vandring genom århundradens brutalitet och
maktmissbruk». Men af konstintryck söker man förgäfves
någonting i hans bref, och lika förgäfves spanar man efter deras spår
i hans senare alstring. Tavaststjerna hade icke många af de
förutsättningar, som gjort att andra diktare fått sin ande
på-nyttfödd under Italiens himmel och bland dess minnen. Han
hade inga djupare studier åt det konsthistoriska hållet; de,
som stått i förbindelse med hans arkitekturbana, hade säkert
redan förflyktigats, och han gaf sig icke tid, äfven om han
tänkt därpå, att väcka hågkomsterna af dem till nytt lif
genom att med böcker i handen förbereda sig till resan. Och
hans tillfälliga stämning var icke egnad att låta honom djupare
influeras af hvad han såg, — citatet här nyss visar ju att den
öfverspända känsligheten bildade den förnämsta
resonnans-bottnen för hans intryck. Ingenting låg häller så långt från
Tavaststjerna, som den lugna och sinnande blick, med hvilken
vandraren bland antikens ruiner måste låta hågkomsten fara
hän genom sekler för att rätt förstå alt det, inför hvilket han
stannat; ingenting var så fjärran från hans skönhetsideal, som
den klassiska konstens kyla och enkelhet. Och
sinnesstämningen, i hvilken han reste, var altför upprifven och andlös
för att låta honom få mer än några ögonblicks ro på en gång;
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
