Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - VIII. Hangö. — Björneborg. — «En patriot utan fosterland». — «Dikter». — Längmanska priset. — «Laureatus»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
utån andra olyckshändelser än den, att min storm flodsbölja
tog Julia med sig som mitt rof».
«En patriot utan fosterland» blef af
prässombudsman-nen hindrad att utkomma, men gafs af prässöfverstyrelsen
lös. Detta intermezzo gjorde naturligtvis att allmänhetens
nyfikenhet stegrades än högre än den stigit genom själfva det
faktum, att en ny bok af Tavaststjerna utkom. Den ganska
underhållande tonen i berättelsen gjorde ock sitt till för att
skaffa detta arbete en så stor afsättning, att en ny upplaga
mycket snart blef nödig. Det hörde i sina stora drag till
de böcker, som kunna fröjda sig åt en lika lätt förvärfvad,
som lätt förgången gunst. Det bästa i den var emellertid
icke det, som föranledde den hastiga åtgången, ej häller
den snara glömskan.
Tavaststjema kände sig ytterst illa berörd af de
ofördelaktiga recensionerna, och det räckte ganska länge innan
han kunde blidkas. Jag är böjd att tro att orsaken härtill
just delvis låg i den omständigheten, att han i boken gifvit
så mycket af sig själf. Om någon tid insåg han dock sitt
arbetes svaghet såsom konstvärk och medgaf det villigt.
# #
Föga gladare blef Tavaststjerna öfver alt det beröm,
som med fulla händer slösades på hans dikter. Han fann
åter att granskarne med «grofva näfvar» tagit på hans finaste
känslor, att man upphäft sig till domare öfver hans
mellan-hafvande med fosterlandet, utan att känna hans
anklagelsepunkter, och att man talade i egen sak, när man försvarade
kritiken mot hans anfall. Det föreföll honom både löjligt och
retsamt, att dessa recensenter skulle taga honom i
upptuktelse lör en sinnesstämning, hvars rötter de med sina
trubbiga sonder icke kunde loda sig fram till. Man visste icke
att dessa punkter hos Tavaststjerna voro så sjuka, annars
hade man måhända icke rört vid dem; men å andra sidan
kan det icke förtänkas kritiken, att den reserverade sig mot
sådana hätska anklagelser, som att den dragit en «kinesisk
mur kring konsten och literaturen» eller «fäst Mercurii vingara
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
