Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - IX. «Lille Karl». — Resa till Berlin. — Literära sysselsättningar. — De sista tiderna. — Slutord
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
starka intryck — i lyriken af Snoilsky, i romanen och
novellen af norrmännen, särskildt Kielland; men man torde
knappast kunna säga att hans senare produktion uppvisar några
nya påvärkningar. Hans lyrik från 1896 och 1897 har föga
något spår af det myckna nya och förträffliga, som denna
diktart i Sverge sett framkomma under senare tider.
Tavast-stjema var visserligen den förste, som gjorde oss
uppmärksamma på skönheten i Heidenstams dikter, och jag minnes
hvilken beundran han egnade Pilgrimssången i «Hans
Alie-nus», som han ansåg vara det vackraste han läst i svensk
lyrik; han reciterade gärna, fastän han annars ingalunda var
någon deklamator, Levertins «Shylock», och gjorde det på
ett djupt förstående sätt, som lämnade ingen oberörd; han
stälde Fröding högst bland alla och yttrade stundom att det
var onödigt att vidare skrifva lyrik, när det fans något så
snillrikt som Frödings vers. Men undantar man en liten bit i
1896 års dikter, »Folklåt», som kan anses vara gjord i den
sistnämdes art, så kan man hos Tavaststjerna icke påvisa
något slags inflytande frän den nysvenska lyriken. Han
bibehåller städse den kanske fattigare, men enklare och
innerligare värkande diktion, som är lika mycket ett kännetecken
på hans egen lyriska teknik, som på den finsk-svenska
språkbehandlingen i allmänhet. Den långa vistelsen i Tyskland
lämnar honom likaledes alldeles oberörd i literärt afseende.
I Danmark mottog han medelbara intryck, som blefvo af
en viss betydelse för hans sätt att berätta, men icke
någonting mer. Om i arrangemanget med Laureatus-dikterna
Pa-ludan-Miillers «Adam Homo», där både sonetter och andra
lyriska dikter afbryta stanzerna, tjänat som mönster, och om
enskilda detaljer i innehållet föra tanken på det danska
poemet, så bevisar det lika litet en påvärkan af nämda dikt,
som det, att man i Peer Gynts ridt med Anitra på
sadelknappen och i hans profet-roll i öknen kan tänka sig en
yttre påstöt till Laureatus’ färd som Muhamed med fru April,
bevisar att Tavaststjerna för sin dikt skulle tagit intryck af
Ib-sens idédrama. Originaliteten är ett alldeles bestämdt drag i
hans författartyp, originalitet såväl i motivens val som i deras
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
