Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
vara vänner samt att, så ofta tillfälle därtill gåfves,
hälsa på hos hvarandra, skildes de åt vid
Gällö-färjan, och Arnliot fortsatte ensam sin väg öfver
en gungande flottbro till sin fädernegård, belägen
några stenkast därifrån.
Hans moder väntade honom och förde honom
genast in i dagligstugan, en rymlig sal med två fönster
i taket, öfvertäckta med den genomskinliga hinna,
som omsluter den ofödde kalfven, med eldstad midt
på golfvet, bänkrader efter salens båda långsidor,
i hvilka äfven hviloplatser voro inbyggda, med
utskurna högsätespelare och massor af vapen på
väggarna. På bortersta väggen, belägen i väster, fans
en dörr, ledande in till kvinnornas rum, men
därifrån fans ingen annan utgång, ty huset var byggdt
uppe på klippan, hvars branter stupade ned mot
sjön. Norrut från salen ledde en öfvertäckt gång
till eldhuset, där maten tillagades, bröd bakades
och mjödkaren ifyldes.
När Arnliot inträdde i dagligstugan, fans där
en mängd folk i arbete. Trälar slöjdade och sätor
spunno, medan gårdsfogden Roar Lösing redde
nät och Heming böjde krokar. Arnliot hälsade
dem alla och gick sedan in i frustugan, där
moder och son befunno sig allena.
Öfver Ragnas sträfva anlete, som talade om
många upplefda sorger, låg ett skimmer af glädje,
medan Arnliot omtalade sina vapenprof och An
Skyttes loford. Ehuru hon af naturen ej var
smeksam af sig, syntes det dock tydligt i hennes
djupa ögon, att hon högt älskade Arnliot och gladde
sig öfver att åter hafva honom i hemmet.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
