Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
skilliga gånger, då Arnliot gjorde ett häftigt
utfall, hvarvrid han halkade på den slipprigä isgatan
och därvid icke bättre mötte Egils hugg än
att detta tog ett stycke af sköldkanten och
inträngde i skuldran. Det var dock för obetydligt
för att göra honom skada, om också blodet
sipprade fram och lät mörkröda fläckar framträda på
den blå sammetskjorteln. De fortsatte att växla
hugg, men nu med den skilnaden, att Arnliot
blifvit försiktigare.
Röd, Egils broder, stod strax till vänster om
Arnliot, men utanför den lilla kampkretsen. När
han såg blodet, som fläckade dennes kjortel,
hånade han skrattande:
— Nu tror jag Gällinas kjortel börjar få en
färg, som klär den ännu bättre än mjödskummet.
— Hund, ropade Arnliot, flyttade blixtsnabbt
skölden till högra handen för att skydda sig mot
Egils anfall och slog med knuten näfve Röd i
ansiktet, så att näsbenet krossades, skall du smäda
en man, medan han kämpar i envig!
Röd störtade baklänges, men Egil begagnade
sig af tillfället för att rikta ett dråphugg mot
Arnliot. Denne hade dock följt med Egils rörelse,
kastade åter skölden i vänstra handen, parerade
hugget, som utdelats med en oförsiktig blotta, och
sänkte sitt svärd i Egils bröst.
Denne störtade död ned. —
Arnliot red genast hem. Först på morgonen
kom han fram, blodig i ansiktet, blodig öfver
skuldran. Ragna mötte honom i dagligstugan.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
