Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
rerat sill, höll på att taga sig en sup och
var flammigt röd i ansiktet, men
blossade upp ännu mer, när han fick syn
på mig.
Han reste sig och skyndade fram till
mig, gaf mig en lätt kyss på pannan
och sade med en stämma, som jag
aldrig förr hört så vek:
— Förlåt mig, kära Gullet!
Middagen i går var alldeles för blodig.
Det var längese’n jag känt mig så
glad som då. Visst ville jag förlåta!
Och jag smekte honom i gengäld, tog
plats jämte honom vid bordet samt
talade om likgiltiga saker.
Hur märkvärdigt är ej
kvinnohjärtat! Efter detta förfärliga uppträde
älskade jag Karl mera än förr. Hur
förklara detta? Jag har frågat mig själf
otaliga gånger hvarför, men har ej fått
skymten af ett sannolikt rätt svar.
Om en starkare känsla af att vara
fästad vid honom kommit senare, skulle
jag kunnat förklara den därmed, att
han allt sedan denna natt var
hänsynsfull och eftergifvande, men nu kom den
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
