Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
kunde jag kalla hans drag vanliga, hans
ögon matta, hans leende omärkligt?
Hän hade rest sig upp och sjmtes
famna hela naturen, medan han talade.
Hans kinder voro ej mera bleka,
hans ögon lyste af beundran, medan
hans mun log lefnadslustigt.
— Jag tror jag skall förstå Erland,
sade jag, sedan — längre fram, Jag är
ju så godt som stadsbarn, om också
uppfostrad på landet, för det var ej
lång väg från mitt hem till staden, och
rundt om lågo hus och gårdar. Men
att det är vackert här, det vet jag, och
jag tror, att jag skall se skönheten ännu
bättre, ju mera van jag blir vid
naturen.
Vi gingo vidare under lifligt samtal,
som gjorde, att jag icke kände någon
trötthet. Grariarna blefvo allt mindre,
så kommo dvärgbjörkar, sedan en skarpt
sluttande höjd, klädd med grönt, och
till sist själfva toppen, belamrad med
stenar, som här och hvar bildade
verkliga rösen.
Under vägen hade vi talat om allt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
