- Project Runeberg -  Year-book of the Swedish-American Historical Society / Volume 5 (1914-1915) /
33

(1908-1925) [MARC]
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)


Under en lång följd av år stod jag Augustana-synodens
presidenter, doktorerna Swärd och Norelius,
tämligen nära som medlem i synodens missionsstyrelse,
och jag fick då på närmare håll se, vad det
innebär att inneha ledareplatsen bland kyrkliga
landsmän. Det gällde att känna sig för och att
kryssa sig fram, så att man icke skulle få inflytelserika
andar emot sig till hinder för det hela. Jag såg
många, vilka sökte bruka samfundet som medel att
uppnå egna fördelar, utan avseende på om det hela
led skada därav eller ej. Den, som skulle representera
samfundet, motarbetades, där han borde haft
understöd, och belackades, där han borde vunnit
erkännande.

För att kunna något så när lyckas som ledare
bland vårt folk, sådant jag lärt känna det här i
landet, fordras ett av två ting. Antingen skall han
kringsvävas av en hjältegloria som en Gustaf Adolf
eller en Carl den tolfte, eller av en helgongloria som
en Rutström eller en Rosenius. Eller också måste
han ställa sig bakom kuskbocken och låta någon
annan hålla i tömmarna, bara se till, att det icke går i
diket.

Hjälteglorian hade John Ericsson, till en del också
Carl Swensson. Helgonglorian strålade något litet
från dr Hasselquists och dr Olssons hjässa. Men
icke starkt nog att utkora dem till självskrivna,
obestridda ledare. Vi torde ju minnas både mötet i
Jamestown 1891 och mötet i Galesburg 1888!

Då lyckades det bättre för en dr S. P. A. Lindahl
som ledare, ty han lät andra hålla i tömmarna. Men
han satt bakom for att se till, att det gick åt rätta
hållet. Likväl klandrades han över hela synoden

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 14:45:24 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/ybswedam/5/0035.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free